BlackPearl i Stockholm (del 2)

2010-12-01 14:00, Edited at: 2010-12-07 11:24

Festival och hans högra hand Cook har gjort en angenäm resa tidigare tillsammans i bolaget BlackRock, då man 2006 sålde hela bolaget till Shell Canada. Man har liksom i BlackRock valt att koncentrera sig på tre core-projekt. I BlackPearl heter dessa Blackrod, Onion Lake och Mooney.

Festival berättar att man har ett positivt kassaflöde vid priser runt 35-40 dollar. De tror inte att priset kommer att ligga under 70 dollar någon längre tid. Nu talar vi om heavy oil som alltså är betydligt billigare än light oil.

BlackPearls core-projekt
Festival säger att man äger 100 procent i projekten Blackrod och Mooney men ”endast” 78 procent i Onion Lake. Man har inte som avsikt att gå upp i ägande i Onion Lake. Han går igenom vilka tekniker man använder sig av när man tar upp oljan. Livslängden på brunnarna är 12 år, men med termisk injektion räknar de med att förlänga till 25 år. En investering i en brunn betalar sig på ett år med dagens priser. Idag har man en produktion på 5500 BoeD i Onion Lake, potentialen ligger på 15000 BoeD.Man kommer borra i preliminära brunnar i 4 år till och sedan starta termisk produktion. Recovery rate ligger på 5-8 procent. I Onion Lake säger Festival att man har en ”Economic return” när oljepriset ligger på 45 dollar.

I Mooney projektet har man en ”Economic return” när oljepriset står i 50- 55 dollar. Mooney är det minsta projektet och kommer inte ge olja under en lika lång tid som de två andra. Festival gör det klart för oss att det är detta projekt som är ”mest” till salu. Här har man en produktion på 900 BoeD, potentialen ligger dock på 7000 – 10 000 BoeD. Polymer flood ger 25 procent recovery rate. Man har ett ”Regulatory Approval” och det är 4 månader till start av polymer injektion.

Blackrod projektet är det största och mest intressanta. Oljan är här så tjock att den inte kommer röra sig med pumpar. Det krävs ånga för att få den att flyta. Första ånginjeceringen skre under det första kvartalet 2011. Ansökan om produktion på 40 000 BoeD räknar de med att lämna in i slutet av 2011 eller tidigt 2012. Här talar man om en potential på 70 000 BoeD. De nämner 18 månader till ”Regulatory Approval”. I Blackrod vill man se priser mellan 55 och 60 ollar för ”economic return”. I detta det största i viktigaste fältet ligger alltså även kostnaderna högst per producerad enhet.

Finansiell ställning
Nu är det CFO Don Cooks tur att prata. Under Festivals presentation har han stått och tryckt på fjärrkontrollen för att byta slide. Festival tycker dock att han skall fortsätta att göra det under sin egen presentation.
Man tar upp ämnet Heavy Oil och nämner värdet 20% i ”diffrential” jämfört med light oil. Eftersom kapaciteten i pipeline och raffinaderierna byggs ut för heavy oil ser de att skillnaden förmodligen kommer fortsätta att minska. De nämner en skillnad på 15% som förmodligen är genomsnittet för tillfället. De talar givetvis för stark trend i heavy oil och tror på en relativt låg diffrential på runt 10%.

De talar om en total produktion på 11 000 till 13 000 BoeD i slutet av 2011. Med den riktade emissionen som genomfördes har man en bra finansiell ställning och klarar av ett eventuellt sjunkande oljepris. De räknar med att spendera 130 till 150 miljoner dollar 2010. Under de närmsta 10 åren kommer det krävas 1 miljard dollar för att täcka kostnaderna. Man beräknar att det kommer kosta 300 till 350 miljoner dollar att få upp oljan i Blackrod. Det väntas ta 18 månader för att täcka kostnaderna.

Glömde jag säga att bolaget är skuldfritt?... Partners och uppköp
Hur skall man då få ihop pengar för att täcka kostnaderna? Man talar om trender i marknaden. Det finns uppvakning från Kina, där kineserna ofta köper delar av projekt snarare än hela bolag. Man nämner även pensionsfonder i Kanada som är intresserad av ”långsiktig olja”. Här tar man upp projektet Mooney som en möjlighet. Om man säljer Mooney frigör man pengar till de två andra mer prioriterade projekten.

Man går in på ett antal non-core fält i Kanda och USA. Man har sålt en del av fälten och det verkar som man vill sälja alla förr eller senare. Strategin är att ”jobba upp” och sälja de mindre fälten av god kvalitet. De större fälten av god kvalitet är man villig att sälja i nuvarande läge.

Den avslutande delen i denna serie kommer jag dela med mig av intryck och tankar som dök upp under mötet.

PS: Denna bloggserie är tillägnad Kalles farsa. Det är han som varit en av de drivande krafterna som gjort att Blackpearl hade ett investerarmöte utanför Öhmans kundkrets.