Bonusar skadar samhällets förtroende för ekonomin

2014-02-20 12:36, Edited at: 2014-02-20 12:36

Det finns ­inte längre någon rimlig måttstock för hur näringslivets toppar ska ersättas. Det skadar företagens anseende och långsiktiga utveck­ling och därmed samhället i sin helhet.

Storbankernas VD:ar Christian Clausen Nordea och Michael Wolf Swedbank har lyckats övertyga bankstyrelsen att höja bonustaket för vissa anställda. Det handlar om två parallella program för rörlig ersättning.

Swedbanks styrelsen och fem bäst betalda chefer kommer att få lönehöjningar och bonusar. Bankens generalla prestations- och aktiebaserade ersättningsprogrammet Eken, och det omfattar i princip samtliga anställda. Det finns även ett individuellt bonusprogram för vissa anställda. Nordea vill höja bonustaket till maximalt 200 procent av den fasta lönen, och den omfattas 1050 anställda.

Varje år har svenska ­­närings­livstoppar förkastat ­Finansinspektionens förslag om nya ­bonus­­regler för samt­liga bankanställda.

Näringslivstopparnas motstånd mot bonusregleringar är tråkigt. De bonusprogram som världens – och svenska – bankstyrelser använder är oacceptabla för aktieägare och de har en negativ ­inverkan på samhället i sin helhet.

Bonusprogrammen bör regleras. En majoritet av aktieägare kan inte hävda sig mot storägare och finansiella institutionella ägare. Institutio­nella chefer kan med ­större röstandel utmanöv­rera minoritetsaktieägarnas ställnings­tagande för en ändring i ­bonus­pro­grammet. De flesta institutionella ­chefer får också bonus och springer därför kompisarnas ­ärenden på bolags­stämman.

Hur har dessa högt uppsatta personer moral att försvara bonussystem som inte gagnar de bolag de ­representerar.

Det är inte enbart ett antal vd:ar och styrelseledamöters förtjänst att ­bolag ­utvecklas åt rätt håll. Att inte ­göra de ­anställda delaktiga bidrar till en ­des­truktiv atmosfär som inte skapar aktie­ägarvärde. Bonusprogram enbart för ­höga direktörer urholkar disponibla vinstmedel på aktieägarnas bekost­nad. Institutionella ägares företrädare gynnas personligen, håller god min och ­låter sig smörjas. Trovärdigheten för ­bolags­styrelsernas arbete undermineras.

En bolagsstyrelse ska göra sitt bästa för att öka värdet för bolagets ägare. Då krävs en rimlig balans och en god ­atmosfär mellan styrelse, ­verk­ställande ledning och de anställda.

Ett bonusprogram som omfattar samtliga anställda, där utfallande ­bonus omvandlas till aktier för utdelning till alla anställda inom bolaget, och grundat på mätbara mål och prestationsutfall skulle vara mycket positivt.

Bonusprogram som omfattar alla anställda leder till förbättrad långsiktig värdeutveckling för både bolagets aktieägare och de anställda.

I svenska och utländska banker ­redo­gör styrelseordförandena för den totala ersättningens konstruktion men de berör aldrig det faktum att en allt större allmänhet ifrågasätter nivån på den totala ersättningen.

Medan de anställdas löner hålls ­nere och produktionen ständigt skruvas upp genom rationaliseringar, finns inga ­motsvarande åtgärder för styrelsens arvoden och den verkställande ledningens ersättningar. Det finns ­inte längre någon rimlig måttstock för ­arbetspresta­tioner och hur dessa ska ersättas på den högsta nivån. Näringslivets toppar ­verkar tävla om vem som ska leda ­löne- och bonusligan. Det skadar företagens anseende och långsiktiga utveck­ling och därmed samhället i sin helhet.

Många av världens investmentbolag och banker har förr varit måttfulla och arbetat långsiktigt för utveckling av ­näringslivet. Jag hoppas vår tids ­näringslivstoppar kan komma med nya initiativ som kan bli ett föredöme och ­rätte­snöre för näringslivet. Det skulle också återge dem deras ursprungliga ställning och värdighet i samhället.

Det är dags för oss att agera mot bankerna!