Nasdaq-1.07%
Stockholm
-2.36%
-2.36%
Lördag och normalt en bloggfri dag, men ibland så känner man för en liten misshandel av tangentbordet ;)
Debatten går hög vad gäller bankbonusar i allmänhet och det är väl inte så konstigt. Problemet med bonusar är mångfaseterat och komplext. Inte ens i den bästa av världar kan vi lösa "problemet" med bonusar genom lagförslag där lagstiftaren tar på sig rätten att bestämma hur mycket ersättning ett privat företag får lov att ge till sina anställda. Om det kommer till det så är vi väldigt nära planekonomi, där vi sätter upp en 5 -års löneplan för alla, samtidigt som alla incitament till framåtskridande och utveckling försvinner. Jag får ju min lön ändå !!
Vi som växte upp under 1960-70-talet vet hur illa det var med alla statliga, läs socialdemokratiska, regleringar och bestämmelser.Socialdemokratin var den allenarådande tanken i Sverige på den tiden. Närmare ett kommunistiskt samhällsbygge än då, kunde vi inte vara. Vi hade två mataffärer att handla i, Ica och Konsum. Vi hade Televerket att ringa via. Svindyrt när man ringde s.k rikssamtal vilket innebar utanför den egna kommunen.Det kunde kosta närmare 10-15 Kr/minut att ringa utanför den egna kommunen... Visst låter de stenålder, och det var det. En statlig TV-kanal. Tv 1.1969 kom de andra "konkurrerande" statliga TV-kanalen, TV 2, och valriheten var enorm. OBS ! Det skall läsas som ironi ;) Vi hade en enhetlig statlig skola där alla fick medelbetyget 3. Betygsskalan var 1-5. Ingen fick vara bättre än någon annan. Medelbetyget 3 var standard i alla skolor och klasser...Ta och ge någon tiondel eller så...
Plan och bygglagen var utformad så att inga andra intressenter fick en möjlighet till etablering, mark o bygglov, på Icas och Konsums domäner, vilket innefattade hela riket. Alla städer och ytterområden såg likadana ut med ett torg i centrum omgivet av Ica och Konsum. Mina tre första skolår gick vi i en lokal/rum som låg i samma byggnad som Ica och potatis och grönsakshandlaren. På andra våningen låg det vanliga hyresbostäder. På andra sidan torget låg Konsum. Jag halkade in lite på ett sidospår där men kände att det var relevant till det som bloggen egentligen handlar om, nämligen statliga regleringar av privata bolag och människor och ett fritt tänkande. Det pågick en statlig likriktning av enorma mått på oss medborgare där man bestämde hur många brödskivor per dag, 6-8 st, vi skulle äta för att må bra och hur många kvadratmeter per person vi skulle ha i våra bostäder för att vi skulle bo bra. Takhöjden var och är fortfarande reglerad till minst 2,35 M för att det skall anses vara bostadsvärdigt. Tänk om jag vill ha 2,23M i min tilltänkta villa ?? Det samhälle jag växte upp i var inte fritt.
Vi måste först dela in spottkopparna i två delar, nämligen bankerna och dom övriga bolagen. Bankernas bonusar retar folk, åtminstonde undertecknad, av den anledningen att vi genom alla tider har fått stötta dom med våra skattepengar så fort det har krisat.Mina och dina pengar.När sen banken åter igen är på fötter så ska ju skattebetalarna ha tillbaka dom utlånade pengarna innan banken ens tänker tanken på bonusar till sina anställda.Lön OK, Bonus inte OK. Där klämmer skon för mig i alla fall. Vem lånar ut pengar till någon/något utan att sen ens vilja ha tillbaka insatsen ?? Därav uttrycket lån/låna..Inte ge, eller skänka bort...
Om ett annat privat eller publikt bolag delar ut bonus till sina anställda är ju inget som jag ska lägga mig i, om jag inte är aktieägare eller har andra direkta intressen i bolaget. Varför hamnar då bankerna i situationer där det egna kapitalet är på upphällningen och konkursen väntar runt hörnet ? Det hände i Sverige 1991-1992, och kostade oss skattebetalare c:a 64 MDR .Fatta vilka summor det rörde sig om på den tiden. Minns det som igår... Bankernas beslutsfattare tar för stora risker med andras pengar och man gör det av girighet, viket är en mänsklig egenskap som vi inte kan reglera bort, och man gör det med vetskapen att man aldrig behöver ställas till svars för det man gör. Riskfritt m.a.o. Vinstmaximering...
I ett fritt samhälle så ska staten ICKE gå in och reglera vad privata bolag gör och ger sina anställda i ersättning, så länge det ligger inom lagens råmärken. När vi skattebetalare får gå in och rädda bankerna så ska vi med all rätt ställa krav på mottagaren vad gäller ev bonusar och andra incitament som dom har i tankarna för sina anställda.
Kalles farsa
Denna text är skriven av vårt forums användare. Det är insändaren - och inte REDEYE - som ansvarar för inläggets innehåll. Det är således den enskilda signaturen som är ansvarig för inläggets innehåll och trovärdighet. Läsarna av inlägg uppmanas att på egen hand kritiskt analysera och granska informationen.
Kommentarer
Tidigare har bankerna delat ut bonusar till direktörer och chefer - inga bonusar till anställda. Det har stuckit i ögonen på alla anställda.
Nu har Finansinspektionen infört nya regler som gäller från och med 1 januari 2010. Men många banker håller på att planera nya bonusvägar för att de ska undgå reglerna.
Mitt förslag till bonusregleringen gör ännu svårare för bankerna att hitta nya vägar för dem att undgå reglerna. Det blir mindre byråkratiskt krångel och mindre kostnader. Utmärkt för alla aktieägare, direktörer och samtliga anställda!
Att snacka om att det blir mindre aktiv på Stockholms Finansplats när bonusreglerna införs den 1 januari 2010 - är rena skitsnack!
De som förespråkar eller vill ha bonusar får sluta eller flytta utomlands. Det finns många duktiga personer som kan ta över. Titta på Kalles Farsa som hittar flera smarta aktietips. Kim Dahlström skriver fantastiska krönikörer. Yxhugg en mycket aktiv bloggare, Staffan Kjellin skriver skarpa synvinklar om bankernas hemlighetsmakerier. Ja, det finns flera som är kompetenta!
Om vi alla skapar en ny bank som inte följer oseriöst bonusprogrammet kommer många nya bankkunder till oss. SEB, Nordea och Swedbank förlorar kunder och går i konkurs!
Trevlig helg!
Bonus till alla - men varför? Vad hände med den traditionella lönen? Få avdelningar på ett företag kan svara för en extremt stor del av förtjänsten, varför ska då alla i företaget få ta del av ett fåtal människors prestation? Detta låter mer som fördelningspoltik än ekonomiskt grundade idéer. Låt åtminstone företagen själv bestämma detta! Läs bloggen jag skrev idag, där jag ger min syn på det hela.
grönt ljus: Jag var kanske lite otydlig i bloggen, men jag menar naturligtvis INTE att ALLA anställda ska ha/få en bonus. Lönen är ersättningen för utfört arbete och bonus är en extra ersättning till utvalda personer som gör något extra ordinärt till bolagets fördel.Det kan ju ändå påpekas att Sveriges bästa bank, Handelsbanken har ett bonus/pensionssystem som heter Oktagonen och den innefattar samtliga anställda i Handelsbanken. mvh
mvh
Bonusar väcker verkligen känslor......: )
Även jag är uppvuxen på 60 och 70-talet och känner igen det du skriver.....: )
Visst finns det olika typer av risker som måste hanteras i bankverksamheten. Kreditrisker och risker för operativa eller mänskliga felgrepp. Det finns ju oxå affärsrisker förknippade med en expansiv (kredit)verksamhet. Något som SWB och SEB fått känna av.
Lika självklart som det är för mig att staten, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, bör stödja bankerna (vad vore alternativet, konkurs skulle leda till kaos i samhället), lika självklart är det oxå att stödet bör ske på marknadsmässiga villkor utan dolda subventioner.
Varje aktör måste ta konsekvenserna av fattade beslut. Inom parantes tror jag att, om ett antal år, då vi fått perspektiv på den fas vi nu befinner oss i, det visar sig att det var affärsmässigt riktigt av SWB att expandera mot Baltikum och Ukraina.
Beträffande bonusar, så finns det bonusar på olika nivåer, som ett väl etablerat konkurrensmedel sedan länge, t ex bland handlare, förvaltare och analytiker grupperna. Men bonusar finns naturligtvis oxå på högre nivå i organisationerna, i allmänhet kopplade till om affärsmässiga mål uppnås. Har svårt att se det rimliga i att samhället ställer krav på förekomsten av bonusar och storleken på bonusnivåerna, det leder in i absurdum. Beslut om nivåerna är i stället frågor som styrelsen och ytterst ägarna bör ta ställning till.
M v h
Min kommentar gällde främst Oskars svar, glömde adressera :) Håller med om att en del företag kan gynnas av mer omfattande bonussystem, i synnerhet utvecklingsbolag där det intellektuella kapitalet är en viktig resurs och samarbete uppmuntras.
Är en kompetens/anställning däremot substituerbar till en relativt låg kostnad, är värdet av bonusar enligt min mening betydligt mindre för att uppnå önskade effekter. Då torde lönen som sådan vara fullt tillräcklig, ur ägarens perspektiv åtminstone. Sen är det klart att en anställd vill tjäna mer.
Att driva ett seriöst konkurrenskraftigt företag är inte synonymt med välgörenhet. Lika viktigt som det är att öka intäkterna, är det att hålla nere kostnaderna. Om en kostnad ökar, ser jag gärna att detta har en direkt koppling till resultatet på något vis – annars vill jag inte äga företaget.
grönt ljus :
Transperence:
Jag ser en samstämmighet mellan oss i bonusfrågan som sådan. Bonusen är ju som vi säger en komplex fråga, och i mina ögon så är det alltid en ägarfråga huruvida man vill premiera vissa anställda med lite extra pengar i form av bonus. Som icke ägare av bolaget väger min röst ingenting i frågan.
Transparens : Kan vi inte få en blogg i ärendet eller i en aktie från din sida, då jag tror att läsarna är intresserade av dina synpunkter.. ??? mvh
Hej Kf!
Drog på smilbanden när jag läste din blogg och fördes tillbaks till min barndoms 70-tal. Det samhället var på intet sätt ett ideal, men som med allt annat tror jag inte heller att motsatsen, den otyglade kapitalismen, är ett ideal. Min personliga åsikt är att det goda samhället kräver en balans mellan extremerna. Anser också att dagens spritreklam i tv är ett steg för långt, i motsatt riktning, trots att jag förespråkar det egna valet.
Jag har själv jobbat med chefsbonusar inom näringslivet och sett den drivkraft de kan utgöra för att driva fram önskade resultat. För att de ska fungera krävs dock att de regleras av "bonusägaren", dvs arbetsgivaren som agerar å aktieägarnas vägnar. Har inga problem med att staten, i det fall de är majoritetsägare, agerar för att styra bonusprogram.
Att lagstifta om bonus tycker jag dock är en helt annan femma. Likaså anser jag att statligt ägande av privata företag bör vara en tidsbegränsad lösning.
/Sssmajl
PS. Kampanjen för 6-8 brödskivor var de facto inte Socialstyrelsens propaganda, utan en av den tidens mest effektiva reklamkampanjer, beställd av svenska brödproducenter. SS sattes sin avsändare, just pga tidens flockmentalitet, där ss sade hoppa och folket frågade hur högt DS.
Den debatten är väldigt intressant och det finns förhållandevis lite skrivit om just den specifika frågan. Gällande bolag i stort har transparensfrågan varit debatterad under en längre tid, företagen vill inte delge för mycket information ur konkurrensperspektivet, men samtidigt tillräckligt mycket för att ägarna ska kunna göra en rimlig bedömning av situationen. Balansen är allt än enkel och dessutom svår att reda ut. Vad som är optimalt skiljer i mångt och mycket mellan olika företag och branscher. Men jag ska ta och skriva något om just denna aspekt, däremot inte idag :)
Likaså finns där en intressant aspekt om transparens inom EU idag. Krisen utmanar många centrala delar av EU:s grundvalar, såsom tillväxt- och stabilitetspakten.
Nu får det va helg!
Sssmail:
Jodå jag vet precis hur brödrekommendationen kom till. Det var bagarnas egna "fackförening" som lobbade in begreppet att 6-8 skivor bröd om dagen är bra för din hälsa. Socialstyrelsen anammade det hela och gick på finten. Sen stod det att läsa som du själv minns: Ät 6-8 brödskivor om dagen :O) mvh
En komplex fråga som tål att tänkas. Tänker man länge hamnar åtminstone jag på den slutsatsen att bonusar är inte bra - i något fall.
Men det finns grad skillnader. Tex bonusar i samhällssektorn är helt fel. Om Investor betalar extra till Percy, bekräftar det bara vad jag misstänkte, Wallenbergarna begriper inte det här med företagandet.
Främsta skadan orsakar bonusar genom att de eroderar "den goda prestationens moral", dvs arbetsglädjen. Bonusar skapar också spänningar i organisationen, dvs grus i maskinen.
Bonus leder också till kvartalstänkande, räkningen från den till döds trimmade bolaget kommer senare. Men då har de flesta cheferna redan bytt bolag..
Det finns många fler nackdelar beroende på branch, men varför trötta ut er med detta ? De allra flesta, även ledande personer, orkar inte tänka flera steg framåt och än mindre, att agera långsiktigt.
Vidare tycker jag att bonusar skulle inte uppkommit om vi hade starka ägare. I vissa herrelösa bolag agerar ledningen som om de ägde rasket..
KF
Tack för en (som vanligt) läsvärd blogg.
Även jag har denna gång reflekterat över detta med bonus till den personal som gjort en vällovlig och förtjänstfull insats för företagets framgångar under året.
Jag har i min roll som ledare egentligen aldrig varit en förespråkare för bonusar som företeelse.
Jag har visserligen i huvudsak varit verksam med projektverksamhet (senaste 20 åren) och därigenom haltar väl min jämförelse något gentemot bl a bankverksamhet (eller gör den det egentligen?).
När jag tillsätter nyckelpersonerna som ska verka runt mig i projektet har jag alltid förfäktat att de ska ha den ersättning (vanligen day-rate eller per tim) de kräver – oavsett hur mycket de än begär, det är mycket ovanligt att jag prutat på detta.
Jag kräver sen fullt fokus av all personal under hela projekttiden och då menar jag verkligen fokus till 100 %. Projekten pågår i tid allt från 8 mån till 2,5 år och omsluter vanligen 0,5 till 2 Miljarder SEK.
Jag menar att du ska ha gott betalt för vad du uträttar vilket också är detsamma som vad som förväntas av dig, dvs. högsta kvalitet.
De flesta av mina medarbetare har följt mig genom många år och vet vad som gäller och förväntas – att betala ut en bonus på slutet för att de gjort vad som eg var utgångsläget för deras engagemang har jag väldigt liten förståelse för.
Ge dina medarbetare en ersättning som ger dem tillfredställelse i att utföra sitt uppdrag (även om livet kan bli hektiskt och pressande ibland) när detta görs och inte efteråt när det är klart.
Jag är helt övertygad om att detta i någon form även kan vara applicerbart för många företag än de som verkar i s.k projektverksamhet.
Önskar dessutom alla på Redeye en God Jul och ett Gott Nytt År
En rättelse:
"Jag är helt övertygad om att detta i någon form även kan vara applicerbart för många företag än de som inte verkar i s.k projektverksamhet."
- ska det vara
Kvarnen,
Roligt att läsa din inställning till bonusar.
Jag är inte förvånad att du använder samma nyckelpersoner sedan lång tid. Inte heller att du förmodligen är framgånsrik mätt i antal uppdrag och uppskattning. Bra ledare ger tillit och får lojalitet tillbaka. Svårare än så är det inte...
Rolig tanke! Jag får lite känslan av att det finns folk som kastar sten i glashus...Oskar Fredrik målar upp listor om vilka som är kompetenta i detta forum, men tar han själv ansvar för de pengar han förlorat åt folk genom att tex. göra köp-rekar som har fallit vääääldigt långt ifrån mål? ...Ansvar börjar bäst vid egen dörr först, sedan hos grannen.
Men jag antar att bara för att man har en annan åsikt så måste man "flytta utomlands".
Didi,
Tack så mycket för dina ord......
SAS kommer tillbaka även om kursvärdet på Redeye är korrekt inprisat.
Electrolux kommer att falla ner - mina analyser är baserade på 12 månaders plan.
Jag tycker att fokus har hamnat fel i denna debatten (liksom i övrig media). Bonusar är inte problemet utan banksystemet och fractional reserve banking är det som orsakar bubblorna. Som det är nu sätter jag in 100 kr på banken som i sin tur får låna ut ca 10 ggr så mycket. Samtidigt så räcker det att 1/10 av bankens lån ska förfalla för att baken ska bli insolvent. Inte illikvid som är "problemet" alla pratade om för ett år sedan utan insolvent. Det nuvarande systemet orsakar två saker: bubblor och inflation, och vanliga människor tjänar normalt sett varken på det ena eller det andra.
Om bonusar så, som jag skrev på Oskar Fredriks inlägg: I Sverige är ingen bank för stor för att gå under tror jag, så varför ska då staten gynna de som bevisligen är sämst på att göra affärer? Konsekvensen blir att de dåliga bankerna finns kvar samtidigt som de bra bankerna får svårare att tjäna pengar. Att staten får gå in och städa kan man tänka sig, ännu hellre att de som faktiskt tagit risken och lånat ut pengar till dåliga banker får stå sitt kast. En annan sak som försvann på 70-talet var det personliga ansvaret. Förr handlade det mer om att välja en säker bank som att få en bra ränta på pengarna. Vem tänker på sådana trivialiteter nuförtiden när pappa staten går in om banken kursar? Tanken med bankgarantin var säkert god men det finns alltid sekundära effekter, som i det här fallet att det fördummar folket.