Börsen och levnadskonsten. Två oförenliga ting?

Kära Redeyeare! De senaste veckornas diskussioner har kretsat kring konjunkturer, räntor, greker och kraftiga svängningar på världens börser.
Så i dessa tider kanske det kan vara trevligt att ta ett steg tillbaka och fråga sig själv vad man egentligen är ute efter och vad man gör på börsen... Onödigt säger kanske vissa, meningslöst säger andra.

Ingalunda säger jag! Om man vill förstå sig själv så måste man förstå sin historia och kunna tolka dagens samhälle och dess normer mot en bakgrund av hur det har varit förr. Säga vad man vill om Grekland, men det är trots allt filosofins hemland och det finns en hel del att lära om man öppnar de uråldriga böckerna.

För många är tradandet och placerandet ett evigt jagande. Och så måste det kanske vara för att man skall komma någon vart och få sin solstol på en strand i något varmt land till slut. Ibland tenderar det dock i att gå över i rent gamblande, se bara på den nakna blankningen, extrema hävstångseffekter, etc. etc. etc.

Då kan det vara intressant att läsa lite gammal hederlig grekisk filosofi.

Vad innebär sann levnadskonst?
Givetvis finns det inget rätt eller fel svar på den frågan, men i det antika Aten fanns det två personer som trodde sig ha svaret. Dessa var grundare av var sin levnadsfilosofi. Epikurismen och Stoicismen. Två läror med stora skillnader och en del likheter.

Epikurismen grundades av Epikuros. Hans filosofi var inte enbart rent levnadsfilosofisk utan hade även en naturfilosofisk del.
Epikuros grundtanke var att alla bör sträva efter att leva ett så lyckligt liv som möjligt. Detta gjorde man genom att ägna sig åt lustfyllda aktiviteter och undvika de smärtsamma och olustiga. Det var dock inte en fråga om att enbart välja den för tillfället lättaste vägen och att vältra sig i överflöd, nej epikurismen handlade om att inte gapa efter för mycket, på så vis var man mer nöjd med det man hade. Vad beträffade naturen så var allt hopsatt av atomer i olika konstellationer, så även själen.

Förändringen i naturen var den cykel som vi uppfattar som liv och död. Saker blir till och växer vilket är en ökning i materia till en följd av fler atomer som sätts ihop.
Döden innebär att den inneboende sammanhållande kraften i allt levande försvinner och atomerna faller åter isär. Det de värdesatte mest var goda vänner och ett naturligt liv, långt bort från politiken med sina tvister. Därmed inte sagt att det var fel med god mat och nöjen, men det var viktigt att detta inte blir något som man är beroende av för att må bra.

Enligt Epikuros är vi i varje ögonblick fria att välja vårt öde, denna frihet är tyvärr något som flertalet människor förkastar i jakten på egendom, pengar, framgång och inte minst i jakten på evigt liv. - ”Livet rinner undan, medan vi verkar och var och en av oss dör mitt i vår rastlösa verksamhet.” Detta hänger ihop med att folk för snabbt bildar sig en uppfattning om vad det är de ser och vad de sedemera betraktar som verkligt.

Han exemplifierar detta med berättelsen om tornet. Om man står på en kulle och långt borta i horisonten skådar ett torn, ter sig detta som runt. Kommer man närmare kan man se att detta torn kanske inte alls är runt, utan fyrkantigt.
De flesta människor har tyvärr en tendens att nöja sig med det första intrycket de får av en sak, den kloke väntar med att bilda sig en uppfattning tills hon kommer närmare.
Detta går igen i människans uppfattning om vad som är viktigt i livet och inte. ”Alla andra jagar ju rikedom och framgång, alltså ska jag också göra det för att bli lycklig”
Men ser man närmare på livet så kan man dela upp det i naturliga/onaturliga behov och nödvändiga/onödiga behov.
Jagandet av de onaturliga och onödiga sakerna gör oss blinda för vad vi verkligen behöver. En viktig sak att poängtera var att Epikuros såg evigt liv som ett totalt onödigt och onaturligt behov.
Tanken om att bli bedömd efter sin död och kanske straffad för sina onda gärningar gör människan olycklig och fjättrar henne i bojor. Det finns förvisso gudar, men de lägger sig inte i människornas liv.
Denna lära bedrev han på en plats som kallade ”Epikuros trädgård.” Både män och kvinnor, fria och slavar var välkomna att ansluta sig till gruppen så länge de kunde bidra till uppehället.

Under medeltiden med sitt starkt kristna inflytande kom epikurismen att få ett mycket dåligt rykte. Epikuros baktalades och det spreds propaganda mot hans moralfilosofi. Under Roms storhetstid föraktades den för sin tillbakadragenhet och motvilja att delta i politiken.

Det var Epikuros det! Fortsättning följer om någon tyckte det var intressant.

Med den här texten vill jag inte förklara för någon på något sätt hur man bör leva sitt liv. Det ska alltid vara öppet för egna tolkningar när man läser filosofi, annars är filosofin död.

Med vänliga hälsningar!

/ Y_T