En viktig skillnad mellan fattiga och rika

Tack själv Svenskmillionaire för att du delger oss tänkvärda och korrekta tankar.
Lycka till på den inslagna vägen!

Aktier kan också vara "skräp". Aktier har bara det värde vi tillskriver det och de framtida förväntningarna de har för handlaren. Guld och i viss mån fastigheter (ej påbyggnader som huset) kan ses som reala tillgångar över tiden.

Pengar har ett värde bara om vi tillskriver dem ett värde (se te.ex den f.d Grekiska Drachmen).
Mellan fattiga och rika så handlar det om värderingar. En fattig värderar en 100lapp högre än en rik.

Lyxfällan är ingen realtidsserie som visar verkligheten, för där finns både ekonomiska dumskallar i alla klassegment. Att bara fattiga köper "skräp" handlar om vad man prioriterar och vad man kan köpa. Otroligt nischat program med en förmåga att hitta Sveriges ek dumskallar som inte generellt kan anses repressentera "svensken".

"Skräp" för en rik kan ses som en tillgång/värde för en fattig. En städerska i Stockholm kanske tjänar 15 000 SEK och har inget kapital över till aktier eller fast egendom i annan form. Förutsättningar till investeringar i sk. "tillgångar" är subjektivt. En fattig ser kanske fram emot sin Campingsemester i Eskilstuna med samma glädje som en rik/medelklass som skall på semester till KOS och har råd att köpa lite aktier per månad. Den fattige kanske sparar i ett bankkonto till barnen efter förmåga OCH är nöjd med detta trots oinsikt om sparformens nackdelar, kapitalförstörelse och "att det finns ett begrepp som inflation som äter kapitalvärdet över tiden". Lyckligt ovetande är också en form av lycka.

Bara min syn på det hela.

Mvh//

Jag blir så deprimerad, och lite fascinerad, när jag ser på programmet "Lyxfällan". Det är personer som inte har förlikat sig med sin situation. De spenderar över deras tillgångar och, som du skriver, i en del fall belånar sig för att kunna fortsätta att konsumera. Dock tror jag det till viss del finns en psykologisk faktor i det hela. Säg att du har investerat 1000 kr i en aktie "A AB". Kursen sjunker och ditt innehar är värt 800 kr. Du tänker, äsch vad är -200 kr. Du ligger kvar i hoppet om att den inte sjunker mer utan att det vänder upp. Dock sjunker kursen ytterligare till 500 kr och i det här läget orkar du inte bry dig, du har redan förlorat halva innehavet och vad gör väl ytterligare några hundra kronor, sedan är innehavet värt noll kronor och fullkomlig likgiltighet inträder som försvar. Poängen jag vill förmedla är att det är troligtvis personer vars ekonomi redan är så bedrövlig, de har ett destruktivt beteende som de inte råder över och har förlikat sig med det nedbrytande leverne. De är glada om det "går ihop sig".

En teori: Personer med god ekonomi har till och börja med ett intresse av att se sina tillgångar öka, och då kanske tack vare att de redan har goda tillgångar som de vill se öka än mer. Sedan tror jag det har mycket med hur man har blivit bekant med pengar. Har du tidigt i livet fått hantera dina medel så kanske du får en känsla för hur mycket saker och ting är värt, annat än om du får 1050 kr att spendera varje månad.

Kiyosaki har så rätt i det han skriver i det här avseendet, har ej läst boken varför jag inte kan uttala mig om hans övriga ståndpunkter.

"...investera i fastigheter eller bolag, men aktier går bra..." Vad investerar du i när du köper aktier då?

.

hahah split

"Ofta köper medelklassen för stora hus än vad de egentligen har råd med."

Nu är det förstås så att man skall hålla en budget man kan klara av, men att lägga en rejäl slant på sin bostad är definitivt en investering. Huspriser har överlag gått upp kraftigt med tiden. Samtidigt ger huset en avkastning i form av att man har ett fint boende.

Detta är helt annorlunda från att lägga en massa pengar på till exempel en ny bil vars värde kommer att störtdyka.

Vad som utspelar sig i tvprogrammet lyxfällan ska man nog inte dra allt för stora växlar av.

Jag är övertygad om att en stor majoritet av de som söks av den redaktionen och som också ställer upp har någon form av begåvningshandikapp. Egentligen är det bara synd om dem och de skulle behöva en god man som tar hand om bidraget och eventuell lön.

Håller för övrigt med om att "fattiga" köper bra mycket mer skräp än övriga. Kanske är det så att världens alla white-trash är för outbildade och vilseledda av företag som säljer ren skit.
Jag menar, om du tillbringar större delen av ditt liv med att se på Ricky Lake, så är det kanske inte någon stor surprise att man går o köper en billig tv, kläder av sämsta kvalitet, mat från Mc Donalds och barnbidraget går antagligen till chips och ostbågar.

Eventuellt sparande går till en DVD-box som heter How to make a million in just a month.

/ Y_T

Förutom att bara investera i värdepapper tycker jag att man kan unna sig att t.ex. köpa en segelbåt i en klass som håller värdet ganska bra om man är intresserad av segling. På så vis kan man addera lite livskvalitet till sitt liv och ändå ha lite säkra tillgångar som inte går upp och ned 50% per år. Detsamma gäller köp av jaktmark, sommarstuga etc.

Håller helt med MrPink. Och det verkar som du riktar in dig på en liten grupp mindre smarta med sina pengar. Jag tror inte en majoritet av medelklassen skulle ha mindre förståelse för pengar och att det finns investeringsmöjligheter, bara andra värderingar eller livssituationer.

Jag tror alla behöver en viss mängd skräp/konsumption i dagens samhälle, skillnaden är bara att när de med lägre lön har köpt den mängden finns det inget kvar till investeringar. Brukar även målas upp i tidningen som svensk barnfamilj med halvdana jobb.
Man investerar ju oftast det man kan undvara.

Frågan är också varför vill man bli rikare? Kanske för att någon gång konsumera mer/dyrare än medelklassen?

Ungefär 20 procent av Svenskarna är idag för högt belånade, när tidningar gör undersökningar om dessa skulle klara en räntehöjning motsvarande 1-2 procent per månad.

Vad gäller aktier är väll stinsen det ultimata exemplet på att även en knegare kan tjäna pengar. Tror han sa att han realt tjänat ungefär 1 miljon kronor under hela sitt arbetsliv. Nu har han 200 miljoner i förmögenhet.

Personligen är jag glad de flesta konsumerar stora delar av sin lön, tycker personligen skräckexemplet är japan. Japaner jobbar mest i världen, tjänar näst bäst och konsumerar i princip bara så man klarar sig. Resten ligger mot den japanska börsen som i princip ligger på samma nivå som toppen på 80 talet eller på nollräntekonton. Den låga konsumtionen har lett tlll Japan förlitar sig på export vilken hämmas av att landet handelsbalans blir kraftigt positiv vilket höjer valutan. Detta var tidigare ett stort problem även i Kina. Dock fattade staten detta och skapade inflation och tillväxt samt gynnade inhemsk konsumtion, vilket gör att ungefär enbart 20 procent av lönen går till sparande mot 40 procent innan eller 50 procent i japan. För en normal person bör för ett samhälle ska kunna fungera ungefär 10 procent sparas till en buffert.

Varför man drivs till att bli rikare? Enkelt! Man vill ha mera frihet i sitt liv. Så resonerar jag iaf.

fsvo, Kowalsky: Jag tror det också (inte bara för att bli de facto rikare) det är ett sätt för sig själv att bevisa att man behärskar instrumenten och som belöning så ser man pengar växa. Pengar tycks ju ha en ganska hös stimulansfaktor ;)

Du kan alltid köpa aktier i fastighetsbolag istället för att investera i fastigheter själv. :-)