Känslan av att det är försent

Ärdet försent att köpa? Nu börjar bloggarna fyllas av frågan om huruvida allt är "försent" att införskaffa aktier. Den här känslan av att det är försent följer de flesta placerare hack i häl under alla beslut, men vid vissa tidpunkter är de mer påtagliga. När kurserna går upp är det oron för att man inte hann med som plågar, och när de faller tillbaka, så är det fruktan för att man inte hann sälja i tid.

Upplevelsen av att hela tiden vara "steget efter" kan vara frustrerande. Hur klarar man av att bemästra sådana känslor, och den illavarslande maggropsskänslan av att vara väl sent ute?

Vanligen resulterar känlan av att vara ute i sista stunden i handlingsförlamning: Man gör ingenting, allt medan kurserna fortsätter att stiga. Och går det utför, så säljer man först när det gått så långt att man tycker att "allt hopp om återhämtning är ute". Det sistnämnda marknadsklimatet och stämmningen dominerade på börsen för bra exakt ett år sedan. Slutligen på botten, när allt ser hopplöst ut brukar de sista småspararna hoppa av. När det går upp är det de som köper högst upp på toppen, ingen betalar så dyrt som de. Hur kan det komma sig att det är så svårt att göra vad som skall göras, och så lätt att låta känslan av att "allt är försent" dominera?

Ett skäl kan sammanhänga med att man inte gjort klart för sig vad aktien är värd: Warren Buffet ger alla rådet att köpa lågt värderade aktier och sedan invänta omvärderingen. Ett koncept som stått sig genom åren och passar för den som är beredd att hålla på sina aktier i månader och år. De som är mer kortsiktiga brukar förlita sig på den tekniska analysen, men ibland resulterar ett sådant förhållningssätt i ytterligare frustration.

Ett annat skäl till att man upplever sig vara för sent ute, är känslan av att man inte tycker sig vara tillräckligt informerad. Och visst ligger det något i det. Stora instutioner har hela staber som bevakar aktierna, de håller ordning på orderingång och har kontakter inom företagen som de följer. De vet vanligen något innan det är kännt av den större allmänheten.

Den som funderar på saken upptäcker att det alltid är något som hindrar från att köpa aktier: När bankerna gick omkull som käglor var marknaden lågt värderad, men då fanns samtidigt en oerhörd fruktan att allt skulle kunna bli värre. Och oron var inte helt obefogad. Nyligen gick bank 100 omkull i USA. När kurserna sedan har knatat sig tillbaka uppåt, så återkommer frågan: Är det försent att haka på? Nu är det oron för att man betalar för mycket och att lågkonjunkturen skall dra ut på tiden som bromsar handlingskraften och beslutsprocessen.

Är det för sent att köpa aktier eller aktiefonder? Det snabba svaret på den frågan är givetvis: Nej, inte för den långsiktige investeraren. Det långsiktiga scenariot på aktiemarknaden säger att det är lång väg kvar till toppen. I det korta perspektivet finns det förstås en risk att marknaden återhämtat sig för fort och att aktier hamnat för högt då många varit för ivriga på köpknappen. Det den försiktige investeraren kan fråga sig är om det är rimligt att aktier och kreditspreadar är tillbaka på samma nivåer som innan Lehman Brothers konkurs? Den kritiske kan fråga sig om finanskrisen redan överspelad? Det som krävs i det korta perspektivet är att företag och hushåll fortsätter att överraska positivt. Men å andra sidan, har du ett kortsiktigt perspektiv i ditt sparande bör du undvika aktier helt och hållet.

Egendomligt nog så tycks en sak vara säker: Och det är att småspararna hela tiden låter sig luras. Det är först när börsen stigit kraftigt och länge som de känner sig "trygga och säkra" och det brukar bli deras olycka. Nu när börsen redan gått upp med 43 procent, börjar de mest oinsatta vännerna prata om köpläge på börsen. Det känns rent instinktivt som en varningsklocka.

Jag har inte något riktigt bra tips på hur man övervinner känslan av att "det är försent" utan att förneka uppenbara fakta, men det kanske någon här på forumet har?

...