Trading som heltidsjobb? del 2

2009-10-21 13:10, Edited at: 2010-06-11 12:28

Sist skrev jag om målsättningen att tjäna 400 kkr/år som heltidstrader. Om vi nu förutsätter att vi har ett tillräckligt bra förhållande mellan kapital och psyke och att modellen fungerar så att den genererar dessa 400 affärer per år och ger de eftertraktade 1100 kr/affär. Den självklara frågan är då. Hur ser en sådan modell ut?

Jag har tidigare skrivit att jag inte ser daytradingmodeller som så intressanta. Detta beror framförallt på två saker. Dels har jag inte ambitionen att sitta såpass klistrad vid skärmen som krävs för att exekvera dessa modeller där marginalerna är mycket mindre och risken för mänskliga misstag större, och dels har jag inte tillgång till historiska intradaydata och annan infrastruktur som gör att någon sådan modell kan utvecklas, testas och exekveras tillförlitligt. Jag är dock helt övertygad om att ett proffs kan köra racet med stor framgång, men inbillar mig att arbetet innefattar en hel del inte helt kvantifierbara komponenter såsom känsla, timing, tur, mönsterigenkänning, mm. Det är hursomhelst inte mitt kall... just nu... men med rätt IT-plattform så...

Jag väljer alltså att utveckla modeller som bygger på dagsdata och som köper och säljer till öppningskurser, och/eller, om så önskas villkorade i form av limits eller stop.

Jag väljer också att fokusera på modeller som håller positioner i snitt omkring 5 dagar, vilket innebär att ca 10% av kapitalet kan gå in i varje affär och således kommer modellen att i snitt ha 10 öppna positioner när den är fullinvesterad.

Vi måste oxå välja de marknader/aktier som skall kunna ingå i portföljen och därmed analyseras. Hur många marknader/aktier som behövs beror förstås på hur ofta modellen ger ifrån sig köpsignaler (eller sälj för korta positioner) för varje enskild marknad. Om man analyserar 10 marknader måste de ju ge köp/säljsignal i snitt var 5:e dag för att man skall kunna få ihop alla de 400 affärer som behövs på ett år. Sannolikt behövs alltså fler marknader, men det beror på modellen.

I princip kan man välja alla tillgängliga marknader bara de är tillräckligt likvida. Risken är dock att övervikten blir för stor i aktier med hög korrelation sinsemellan, vilket försämrar modellens riskspridning som helhet. Slutsatsen blir att analysera korrelationer och gallra lite bland aktierna. Men vi är inte där än.

Antag sedan att vi har en köpsignal på en av våra valda marknader, då är frågan hur mycket skall vi köpa?

Grundtanken är att vi skall ta lika mycket risk vid varje affär och ha samma odds att lyckas. Så är knappast fallet om man investerar lika mycket kapital i en enskild aktie som i ett index, eller i en valuta. Vi måste med andra ord ta hänsyn till volatiliteten. Ett vanligt och enkelt mått på volatilitet är ATR (avarage true range). Dvs. ett medelvärde av dygnsspannet (högsta - lägsta kurs från close till close så att säga). Det ger en bild av vilka rörelser kursen kan förväntas ha en vanlig dag.

Genom att sedan anpassa positionsstorlek och stopnivåer till ATR kan vi normalisera risken i förhållande till förväntade rörelser och modellen kan användas på olika marknader oavsett volatilitet.

Eftersom vi vill ta samma storlek risk i kronor räknat vid varje affär är allt vi behöver göra att bestämma denna storlek. Antag att vi säger 3000 kr. Anta dessutom att ATR är 2% och anta slutligen att vi i vår modell bestämmer att vårt definitiva stop är 1 ggr ATR under köpkursen. Då vet vi att 2% av positionen motsvarar 3000 kr, positionsstorleken vid ATR=2% är alltså 150 kkr. Om vårt definitiva stop ligger 2xATR under köpkursen så skulle positionen bli 75kkr.

Men, inser vi. 150 kkr är ganska mycket, speciellt om vi räknar med att kunna ha 10 positioner samtidigt och har mindre än 1,5 mkr kapital. Med andra ord kan det behövas instrument med hävstång och/eller ett marginalkonto för att det skall funka.

Slutsatsen är alltså att man bör bestämma en maxrisk i kronor för varje affär och sedan sätta stop och positionsstorlek som multiplar av volatiliteten, i det här fallet ATR. På det sättet normaliserar vi risk och odds för olika typer av marknader i vår modell. Vid tighta stop och instrument med låg volatilitet kan vi komma att behöva en hävstång för att kapitalet skall räcka

Kvar att bestämma är när vi skall köpa och och när vi skall sälja. Att vi skall ha ett definitivt riskbegränsande stop säger sig självt då det är vad vi bygger positionsstorleken på, men vi måste ju plocka vinster oxå. Mer om det senare...