Nasdaq-0.38%
Stockholm
0.62%
0.62%
Jag vet inte längre vad jag ska kalla EU-politikers hantering av skuldkrisen? Visst såg jag redan i augusti att oenigheten förstör framtidstron, men aldrig hade jag anat att vi 1,5 månad senare fortfarande sitter fast i limbo! Jag är säker på att EU:s finansministrar har haft daglig telefonkontakt sedan 5 augusti och fortfarande har de inte kommit i mål med en enda vettig åtgärd. På senaste Ecofin-mötet deltog t.o.m. Geithner för att elda på samtalen, men inte ens USA:s närvaro kunde bota den kompakta oenigheten. Ecofin-mötet tydliggjorde snarare att finansministrarna glider mer isär. Inför mötet var det endast Finland som krävde säkerheter för ytterligare Greklands-lån, men efter mötet visade det sig att ytterligare fem länder vill följa vårt exempel. En lösning känns långt borta och det är mest av allt tragiskt!
Jag inser förstås att frågorna inte är enkla. Det handlar om löjligt stora summor. I helgen har det talats om att ESFS behöver 2000 miljarder euro för att "täcka in" dagens problem. 2000 miljarder euro är så ofantligt mycket pengar att det hela blir nästan komiskt. Än mer skrattretande blir det när dagens diskussion handlar om att implementera åtgärder som höjer ESFS till 440 miljarder euro. En höjning som för övrigt "godkändes" redan i juni, men som ännu inte har ratificerats av alla medlemsländer (inkl Tyskland). Skrattet fastnar alltså i halsen, när man inser att det snart krävs ett mirakel för att lösa detta. Eller ett krig!
Vi har också nått en punkt där man inte längre kan hitta lösningar som gläder alla parter. Det är sannerligen tröttsamt att höra alla försvarstal om hur stark euron är, hur goda återbetalare grekerna är samt hur enigt Europa står i denna kris. Faktum är att vi redan ser en slitning mellan nord och syd. Vi ser också hur opinionen inom Europa börjar ställa allt större krav på sina politiker. Dessa krav är kanske inte helt genomtänkta på sikt, men eftersom vi står inför en kris så börjar det skina igenom att opinionen är mer intresserad av att rädda sitt eget skinn än att hjälpa en europeisk granne i nöd. Den åsikten dödar många möjligheter till lösningar. Nästan vad än politikerna kommer överens om i denna elfte timme riskerar att leda till politiska självmord för inblandade ledare. Det gäller både de utsatta grekiska politikerna, samt de räddande tyska politikerna - knappast någon har en bra chans i nästa val? Det gör också att även om dagens situation är allvarlig och svårlöst - så blir morgondagens situation etter värre! Nästa år - efter ett helt år med nya europeiska val - kommer ännu fler EU-kritiska ledare att träffas på toppnivå. De kommer att ha stöd i en kritisk hemmaopinion och säga nej till ytterligare samarbete. T.ex. i Finland meddelade Timo Soini i helgen att han kandiderar till president! Bäva månne vi göra, men blir han vald och man tycker att Finland har betett sig patetiskt i EU-sammanhang med sina krav på säkerheter - you ain't seen nothing yet! I Finland är nämligen presidenten mycket involverad i utrikespolitiken...
Den mest akuta frågan är ändå Grekland. Egentligen borde man väl erkänna att kejsaren är naken och utan pengar (=default). Visst för det med sig allvarliga konsekvenser, då vi inte riktigt vet var detta slutar. Trycket blir enormt på övriga länder i kris och eftersom t.ex. Italien är en av de största EU-länderna så kan det trycket utlösa den verkliga krisen. Vi vet heller inte hur involverade globala banker är? Vem har sålt dessa CDS som kostar över 60 % av säkrat värde idag? Vid Lehman-kraschen trodde man sig statuera ett litetexempel som höll på och kostade västvärlden livet. Det är precis det misstaget man inte vill göra igen och det är precis därför man velar så in i norden med detta självklara beslut om Greklands betalningsinställelse. Trots att det antagligen blir fruktansvärda konsekvenser, hoppas jag beslutet kommer snart. Först då kan vi börja jobba vidare och uppskatta bolagen som faktiskt går bra idag (jo de finns). Jag hoppas den dagen kommer snart. Hur fruktansvärdden grekiska konkursen än blir, kan den knappast vara värre än denna volatila, framtidslösa, pessimistmarknad. Men jag försöker förstås ha en längre tidshorisont än nästa val...
Denna text är skriven av vårt forums användare. Det är insändaren - och inte REDEYE - som ansvarar för inläggets innehåll. Det är således den enskilda signaturen som är ansvarig för inläggets innehåll och trovärdighet. Läsarna av inlägg uppmanas att på egen hand kritiskt analysera och granska informationen.
Kommentarer
För mig känns det lugnare för varje dag som politikerna inte gör någonting. För mig är frågan varför alla vill ge ansvaret för bankernas felsteg till våra poltiker.
Ett problem är ett problem om det går att lösa.
Kan någon lösa dagens ekonomiska situation. Jag kallar det inte för problem eftersom ingen vill tala om vad problemet är. Vet man inte vad problemet är, varför skall man handla. . Nej! Ingen ekonom eller politiker har svaret. De vet inte vad de skall göra.
Om politikerna inte vet vad de skall göra. Varför skall de då agera?
Det finns ingen tvekan om varför denna kris uppstått-
Vad politikerna gjort fel var att att acceptera att Tyskland med förbundskansler Schröder och Frankrike med president Girac fick frångå EU:s regler hur mycket ett land fick låna.
Sedan var det ju fritt fram för Grekland och andra mindre EU-länder att göra detsamma.
Vad bankerna gjort fel är att de hittade på SIV (strategiska investeringsverktyg, derivat) och att de höll dessa utanför sina respektive årsredovisningar.
Georg Sorros har i dag i norska tidningen Dagens Naeringsliv varit ut, i likhet med iTrader här på Redeye och krävt att politikerna skall göra någonting.
Sorros är känd för att aldrig gå ut och kräva något om han inte själv har nytta av det.
Vore det inte härligt om politikerna inte gjorde någonting. Få se vad som händer då?
Kanske Adam Smith´s osynliga hand skulle rätta till det hela.
http://www.youtube.com/watch?v=Q8CadIi00U4 Vi vet alla hur det slutade.
Med vad skall man göra? €uro kan man inte ha eftersom den riskerar att haverera guldpriset har påbörjat en kollaps aktierna sjunker som stenar.För tillfället ser det ut som om det bara är dollarn som visar kraft
Jag håller delvis med dig Staffan och jag skulle gå ett steg till med din slutkläm: Adam Smith´s osynliga hand kommer att rätta till det hela ifall ingen annan gör det!
Min åsikt är inte att politiker ska agera med mer stimulans eller mer ”väljarvänlig” politik, men de vet absolut vad som behöver göras. Jag kan inte säga vilken väg som är den bästa ut ur krisen, men jag vill att de ska visa oss vägen. Hur tycker dagens toppolitiker att Europa ser ut om fem år? Ska vi ha kvar eurozonen i dess nuvarande form eller ska vi stöpa om den? Ska vi tillåta att problemländer träder ur euron? Eller ska vi se till att alla länder räddas (och börjar sköta sig)? Just nu vill politikerna göra allt och ingenting! Dags att bestämma sig.
Vi har också en huvudvärk från tidigare att ta hand om, nämligen att de s.k. konvergensreglerna uppenbarligen var mer ord på ett papper än verkliga krav på inträde till eurozonen. Det kunde tyckas som en petitess då och istället en politisk framgång för det enade Europa. Detta påpekades från ekonomiskt håll redan vid eurons födelse, men då valde politiker inte att lyssna på olyckskorparna. Nu betalar vi priset för den ignoransen.
Politiker i de stora länderna kan heller inte skylla ifrån sig. Det talas om att bankerna har köpt för mycket obligationer i krisländerna eller som kvällstidningarna säger: lånat ut alldeles för mycket till uppenbarligen bankrutta stater. Hur kan man vara så idiotisk undrar nog de flesta? Jo därför att politiker har beslutat det! Det finns tuffa krav på hur banker ska investera sitt kärnkapital och i alla europeiska länder innebär det att merparten ska finnas i statsobligationer. Grekiska, italienska, portugisiska och spanska banker har alltså inte haft något val! Dessutom, när Grekland fick problem i maj 2010 kunde inte EMU:s stora länder köpa deras obligationer direkt. Istället fick ländernas banker uppdraget, med ett tyst politiskt löfte om garantier ifall snålblåsten tilltog. Den har definitivt tilltagit och nu vill plötsligt inte politikerna stå för det löftet!
Således, är det min fasta åsikt att politikerna behöver välja väg och berätta vilken väg de väljer. De kan förstås välja att inte agera, men det är också ett vägval. Då har man valt marknadens väg och som du antyder Staffan, marknaden kommer att tvinga fram en lösning till slut. Den vägen skapar rätt mycket oreda, varvid vi måste fråga oss om vi vill uppleva den lösningen? Om inte politikerna kommer överens har vi snart inget annat val. Embrace for (that) impact!
Här är ett möjligt scenario vid grekisk default (länkad av finansblogg).
http://brontecapital.blogspot.com/2011/09/models-for-greek-sovereign-default.html
Åtminstone en vacker dag :-)
Hej iTrader, bra blogg!
Politiker ska inte röra ekonomiska frågor av den här magnituden FRÅN BÖRJAN! Euron har som du påpekat varit ett politiskt pet project som aldrig riktigt blev ekonomiskt förankrat utifrån verkliga världens regler (dvs. Smith's osynliga hand som SK nämner i annan kommentar).
På grund av dessa kriminella handlingar sitter världen ett decennium eller så senare och undrar vad i h-vete vi ska ta vägen... Om alla pillande politiker kan hålla sig borta från sådant de inte förstår och låta världens marknader göra en re-boot på sig själv så skulle vi må bättre sedan.
Det ironiska kan inte gå förlorat dock att om marknadsmekanismen hade fått råda så hade de banker som var tungt investerade i skitpapper kånkat med buller och bång, vilket självklart hade varit nog för att initiera en djup kris på flera år, men vid det här laget hade vi faktiskt kunnat se en ljusning (låt 2008 få full impact så hade vi, 4-5 år senare, kunnat börja se lite ljus vid horisonten) i världen. Istället så tar vi bort riskaspekten och då så gasar alla banker på med hävstänger och annat så det står härliga till, och nu finns det större summor investerat i värdelösa paper än vad det borde finnas pengar i världen.
Bra jobbat.
/D