USA mot double dip eller inte - irrelevant säger jag

Att titta på BNP-måttet eller inköps-index för att avgöra om USA når en double dip skulle jag säga är meningslöst. Enligt alla signaler är det en stor kris i USA. Arbetslösheten har bitit sig fast på mycket höga nivåer och stora delar av stimulanspaketen förslösas. USA:s balansräkning sväller nåt enormt. Obama applåderar ett jobb well done, men sanningen är att man tagit enorma lån och pissat ned sig varmt som en dyngalkis. Skulle man jämföra USA med ett företag är det ett budget-trixande och rapportfriserande skumbolag med blödande negativa kassaflöden. Om några år är det slut på det billiga lånandet och då väntar en hård verklighet.

För att få en varaktig vändning i ekonomin måste människor med kapital vara villiga att investera i verksamheter och människor av kött och blod. De vill vi inte, vi placerar i råvaror och aktier med hög direktavkastning och god vinsttillväxt och håller vårt kapital lättrörligt för att kunna flytta det till en valfri säker hamn om det blåser upp till full storm igen. Vi ger regering och riksbank fingret och visar vårt misstroende - det är guldpriset ett tecken på.

Största delen av konsumtionen i framtiden kommer att ske av människor i utvecklingsländerna. De har sparkapitalet, låga skulder och hög framtidstro. Det är därför klokt att ha en stark exponering dit. Det finns dock politiska risker i t.ex. Kina som inte bör underskattas så bäst är att ha spridning mot värdebolag globalt men med huvudfokus på BRIC. Det är min strategi i alla fall.

Vår ökning i levnadsstandard kommer vara måttlig. I Sverige kommer många högt belånade ha fullt upp med att betala för mat, transport, boende och sjukvård. I USA kommer levandsstandarden att sjunka mer dramatiskt för många.

På Stockholms bostadsmarknad råder just nu full högkonjunktur. Ett vanligt par med en bruttoinkomst på kanske 50 000 före skatt kan utan problem låna (och gör det) 3.5 - 4 miljoner kronor. Detta är grovt osunt. Vi är så fulla på riksbankens billiga krediter att vi totalt håller på att tappa fotfästet. Människor tappar tron på den egna förmågan och hårt arbete, man letar istället  klipp (bostadsrättsomvandling via triangelbyten eller att tima köp och försäljning) eller kapitulerar och köper bankens lånekalkyl. Vilka människor som har jobbat ihop sina pengar (ja vi finns) är villiga att skjuta in kaptial på en sån marknad. Allt färre tror jag. Jag kommer aldrig, aldrig att betala de priser som är just nu. Jag menar på fullt allvar att jag hellre emigrerar om jag känner att jag måste bo i hus.

I Tyskland t.ex. är priset på hus -14% av de långsiktigt inflationsjusterade priserna. I Sverige är de över +60%. I Tyskland lånar man också pengar, men kravet är normalt att du har 30% i kontantinsats eller på annat sätt tillgängligt samt att du amorterar. Många konservativa tyskar tycker dock att det börjar spåra ur med krediter, de skulle nog bli rejält chockade om de såg hur vi har det. 

Om den svenska bostadsbubblan skulle punkteras kan kronan bli en rejäl slagpåse. Nu är kronan på väg att bli stark igen. Läge att köpa lågvärderade utländska bolag.

Till sist. Vad sjutton gjorde Stensrud som storägare i HQ Bank. Kanske läge att ifrågasätta hans omdöme vad gäller finansbranchen?

God kväll önskar Whimsical