Vad talar för en börsnedgång? (update)
2014-01-04 15:56, Edited at: 2014-01-08 14:20Please note: Community posts are written by its members and not by Redeye’s research department. As a reader you’re always encouraged to critically analyze the content.
Mer som talar för en kommande börsnedgång.
Tidigare blogginlägg från 28 dec 2013:
Vad talar för en börsnedgång?
Finns det något som talar för en kommande börsnedgång, eller är börshimlen så molnfri som den senaste börsuppgången indikerar?
http://www.redeye.se/aktiebloggen/vad-talar-en-borsnedgang
Där anfördes följande skäl för en kommande börsnedgång (förenklat):
1) Kina:
Risk för att Kina ej kommer att utgöra draglok för världsekonomin på sikt.
2) USA-räntan:
Stigande USA-ränta höjer aktieinvesterares avkastningskrav för aktier vilket allt annat lika motiverar sänkta börskurser.
3) Börsbolagens resultat:
Aktieanalytiker etc har stora förhoppningar på kraftiga resultatökningar för börsbolagen framöver men risk för att de förhoppningarna ej kommer att infrias.
4) Inga träd växer till himlen:
Börsen har länge stigit kraftigt och det lär ju inte kunna pågå i evighet om inte förutsättningarna i övrigt förbättras.
5) Årsskifteseffekten, januarieffekten:
Börsen brukar stiga varje år kring årsskiftet och i januari vilket riskerar leda till en efterföljande börsnedgång.
När blogginlägget skrevs låg Stockholmsbörsens storbolagsindex OMXS30 i 1334,42 (slutnivån fre 27 dec 2013).
Och enl blogginlägget rekommenderades "spekulativt köp" av andelar i fonden Xact Bear som då låg i 135,20 kr per andel.
Xact Bear stiger ju i värde när OMXS30-index faller.
Förenklat:
• Om OMXS30-index är +1% under en börsdag så är Xact Bear -1,5% under samma börsdag.
• Om OMXS30-index är -1% under en börsdag så är Xact Bear +1,5% under samma börsdag.
Och nu (3 börsdagar efter det förra blogginlägget):
• OMXS30-indexet 1325,12 (-0,7% sedan förra blogginlägget)
• Xact Bear 136,50 kr (+1,0% sedan förra blogginlägget)
Dessutom ytterligare faktor som talar för en kommande, större börsnedgång; den höga skuldsättningen i världen.
Förenklat:
• Den höga skuldsättningen innebär att mycket pengar måste gå åt till att betala på skulderna istället för till investeringar samt köp av varor och tjänster. Det innebär i så fall en kraftigt negativ effekt på världskonjunkturen framöver.
• Skuldsättningen är dessutom så pass hög att låntagarna ej bedöms kunna betala tillbaka skulderna. Det innebär att långivarna måste göra stora nedskrivningar av värdet på sina lånefordringar, vilket innebär stora förluster för långivarna och minskade möjligheter för dem att låna ut pengar i övrigt.
• Folk verkar inte inse hur allvarligt detta problem med den höga skuldsättningen i världen är, och vilka negativa effekter det kan få för världsekonomin.
Det är baserat på en rapport som två Harvard-professorer har skrivit på uppdrag av Internationella valutafonden (IMF).
Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot tog upp rapporten i ett nyhetsinslag från fre 3 jan 2014.
Artikel om inslaget på SR:s hemsida:
Forskare varnar för farligt skuldberg
I en ny dyster rapport till Internationella valutafonden, IMF, om tillståndet i världsekonomin konstaterar två forskare att skuldsättningen i världen har skenat till den högsta på 200 år.
Det kommer att krävas stora nedskrivningar av skulderna, också i utvecklade länder.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5747898
Där kan man även lyssna på själva nyhetsinslaget som sändes i SR.
Inslaget utskrivet:
"Det är en nattsvart bild som Harvard-professorerna Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff målar upp i rapporten som nu publicerats som ett 'arbetspapper' av Internationella valutafonden IMF.
De har kartlagt den totala skuldsättningen i den industrialiserade delen av världen - alltså inklusive både offentliga och privata skulder - och de har kommit fram till att skuldsättningen mer än tredubblats på 20 år, och nu är högre än den varit på 200 år.
Det innebär att både den offentliga och den privata sektorn tvingas betala av på lån istället för att investera, och tillväxten uteblir.
Det finns ingen annan möjlighet än att skriva av en stor del av de skulderna om världsekonomin ska komma på fötter igen, skriver Reinhart och Rogoff.
Och det kommer att krävas mycket större avskrivningar än som någonsin diskuterats i den politisk-ekonomiska debatten.
De pekar särskilt ut de svagare länderna inom eurozonen som starkt hjälpbehövande, och de skriver att Västvärlden lever i ett stadium av 'kollektiv minnesförlust'.
'Det är en ren inbillning att tro att Västländer inte kommer att tvingas till nedskrivningar, åtstramning, hög inflation och finansiell repression', skriver författarna - precis som ekonomiskt havererade utvecklingsländer har tvingats göra.
De påminner också om att det har hänt förut.
Under 1930-talet - alltså under 'den stora depressionen' - fick en rad utvecklade länder sina skulder nedskrivna."
SR länkar även till IMF-rapporten som är på 21 sidor och daterad i dec 2013 med Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff som författare:
Financial and Sovereign Debt Crises: Some Lessons Learned and Those Forgotten
http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2013/wp13266.pdf
Rapportens egen sammanfattning av sitt innehåll:
Even after one of the most severe multi-year crises on record in the advanced economies, the received wisdom in policy circles clings to the notion that high-income countries are completely different from their emerging market counterparts.
The current phase of the official policy approach is predicated on the assumption that debt sustainability can be achieved through a mix of austerity, forbearance and growth.
The claim is that advanced countries do not need to resort to the standard toolkit of emerging markets, including debt restructurings and conversions, higher inflation, capital controls and other forms of financial repression.
As we document, this claim is at odds with the historical track record of most advanced economies, where debt restructuring or conversions, financial repression, and a tolerance for higher inflation, or a combination of these were an integral part of the resolution of significant past debt overhangs.
Rapportens "final thoughts":
Of course, if policymakers are fortunate, economic growth will provide a soft exit, reducing or eliminating the need for painful restructuring, repression, or inflation.
But the evidence on debt overhangs is not heartening.
Looking just at the public debt overhang, and not taking into account old-age support programs, the picture is not encouraging.
Reinhart, Reinhart, and Rogoff (2012) consider 26 episodes in which advanced country debt exceeded 90 percent of GDP, encompassing most or all of the episodes since World War II.
(They tabulate the small number of cases in which the debt overhang lasted less than five years, but do not include these in their overhang calculations.)
They find that debt overhang episodes averaged 1.2 percent lower growth than individual country averages for non-overhang periods.
Moreover, the average duration of the overhang episodes is 23 years.
Of course, there are many other factors that determine longer-term GDP growth, including especially the rate of productivity growth.
But given that official public debt is only one piece of the larger debt overhang issue, it is clear that governments should be careful in their assumption that growth alone will be able to end the crisis.
Instead, today’s advanced country governments may have to look increasingly to the approaches that have long been associated with emerging markets, and that advanced countries themselves once practiced not so long ago.
I det tidigare blogginlägget nämndes bla riskerna med en bolåne-bubbla i Sverige.
I den kråksången har nu även Riksbankschefen Stefan Ingves stämt in.
Enl artikel i Dagens Industri 3 jan 2014:
Riksbankschefen anser att de svenska hushållens skulder ligger farligt högt.
_Ett genomsnittligt svenskt hushåll har en skuld motsvarande runt 170 procent av disponibel inkomst.
"Det får inte gå över 180 procent, utan bör under ett antal år sakta gå neråt. Annars får vi det jag kallar skulddominans, vilket betyder att den ekonomiska politiken helt måste inriktas på skuldproblemen och inte klarar att samtidigt ta itu med andra viktiga frågor", säger Stefan Ingves._
_Han framhåller att i Riksbankens prognos är skuldnivån på väg uppåt igen och går upp till 178 procent i slutet på 2016.
Om bostadspriserna i Sverige skulle börja falla leder det till minskad konsumtion och i sin tur lägre sysselsättning, vilket är ett mardrömsscenario som har inträffat i andra länder och lett till långvarig recession med hög arbetslöshet._
http://www.di.se/artiklar/2014/1/3/ingves-vill-ha-bostadskommission/
Faktaruta enl artikeln:
_Fakta: Hushållens skulder
• 2011 motsvarade hushållens skulder 171,7 procent av den_ (årliga) _disponibla inkomsten.
• 2016—2017 väntas det stiga till 178,3 procent.
• Enligt Riksbanken går en kritisk gräns vid 180 procent av den disponibla inkomsten._
Källor: SCB och Riksbanken (TT)
Enl Dagens Nyheter 3 jan 2014:
Ingves kritisk till svenskars bolån
Det behövs en bred politisk kommission för att reformera bostadsmarknaden, säger riksbankschefen Stefan Ingves i en DN-intervju.
Kommissionen måste våga ta fram kontroversiella förslag, menar han och varnar för stora bekymmer längre fram om inget görs åt bostadsmarknaden.
http://www.dn.se/Pages/Article.aspx?id=1072841&epslanguage=sv
Enl artikeln bla:
Nu måste politikerna möta de växande problemen på bostadsmarknaden, eftersom riskerna för ett kraftigt ekonomiskt bakslag annars stadigt ökar, menar riksbankschefen.
Och:
(...) Sverige tillhör de relativt fåtaliga som hittills har klarat sig, trots att skuldsättningen är högt uppdriven även här.
Enligt riksbankschefen ger detta dock inget skydd mot kommande bakslag, som i värsta fall också kan leda till en ny finanskris.
_De svenska bankerna har tillgångar som motsvarar fyra gånger Sveriges hela BNP.
– Schweiz, Cypern och Nederländerna ligger högre. De har haft sina problem. Och under oss har vi Storbritannien, Danmark och Spanien och de har haft sina problem, varnar Ingves.
– Samtidigt vet vi att mer än hälften av bankernas finansiering sker utomlands och det betyder att man där kan ha synpunkter på vår bolånemarknad. I slutändan är det de utländska placerarnas syn på oss som är avgörande. Den svenska bolånemarknaden har därmed blivit systemviktig, tillägger han._
//Edit: Tex hur många hushåll skulle klara av sina bolån om räntan på bolånen stiger från nuvarande nivå på 2-3% per år till historiskt mer normala nivåer på 6-7% per år (eller tom uppåt 10-12% per år som det var under 1990-talet)?
Enl en rapport från mars 2013 har Finansinspektionen visat att redan om bolåneräntan stiger till 5% per år så kommer 5-6% av hushållen att visa ekonomiskt underskott.
Lägger man därutöver till krav på att hushållen måste amortera av på bolånen hamnar 9-10% av hushållen i ekonomiskt underskott om bolåneräntan stiger till 5%.
Dvs hushållens ekonomi har en hög känslighet för bolåneräntan.
Hur blir det tex om bolåneräntan skulle stiga till 10% per år?
Det skulle innebära disaster för många hushåll.
Bankernas branschorganisation Svenska Bankföreningen skrev i en rapport från 2011 att över 80% av de svenska hushållen då hade bolån: http://www.swedishbankers.se/web/bfmm.nsf/lupgraphics/Bolnemarknaden_aug__2011.pdf/$file/Bolnemarknaden_aug__2011.pdf
Då (dvs per slutet av 2010) var bankernas marknadsandelar följande på den svenska marknaden för bolån:
Swedbank 27%
Handelsbanken 24%
Nordea 15%
SEB 13%
SBAB 8%
övriga 13%
- - -
Symma 100%
Dvs Swedbank svarade då för 27% av de totala bolånen till svenska hushåll.
Enl rapporten ökade de totala svenska bolånen från ca 2 200 miljarder kr sommaren 2008 till ca 2 700 miljarder kr sommaren 2011.
Enl en senare rapport från bankföreningen har nivån på de totala svenska bolånen utvecklats enl följande tom 2012:
2004: 1 477 miljarder kr
2005: 1 658 miljarder kr
2006: 1 855 miljarder kr
2007: 2 057 miljarder kr
2008: 2 242 miljarder kr
2009: 2 444 miljarder kr
2010: 2 620 miljarder kr
2011: 2 749 miljarder kr
2012: 2 874 miljarder kr
Dvs per slutet av 2012 var de uppe i ca 2 900 miljarder kr.
Swedbank har uppgett att dess marknadsandel på svenska bolån sjönk till 26% under 2012 (motsvarande utlånade bolån på knappt 600 miljarder kr): http://www.swedbank.se/idc/groups/public/@i/@sbg/@gs/@ir/documents/financial/cid_851636.pdf
Handelsbankens marknadsandel har legat ungefär oförändrad under "väldigt lång tid" enl bankens vd Pär Boman i juli 2013: http://bors.aktiespararna.se/aktiespararna/site/news/newsdetail.page?magic=(cc%20(news%20(id%20urn:newsml:six.se:20130717:SIXN_873872:1)%20(src%20TIC)))
SEB har däremot satsat offensivt och ökat sin bolåne-utlåning kraftigt de senaste åren enl det förra börsnedgångs-blogginlägget:
2008: 210 miljarder kr
2009: 245 miljarder kr
2010: 260 miljarder kr
2011: 315 miljarder kr
2012: 350 miljarder kr
http://www.sebgroup.com/Documents/Investor_Relations_sv/Arsredovisningar/Arsredovisning_2012.pdf
http://www.redeye.se/aktiebloggen/vad-talar-en-borsnedgang
Tex lockar SEB med lägsta bolåneräntan enl artikel från maj 2013: http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/wallenberg-har-billigaste-bolanen_8134940.svd
Siffrorna ovan innebär att SEB skulle ha ökat från en marknadsandel på 10% 2010 till 12% 2012.
Det är en ganska kraftig ökning för att vara bolånemarknaden där marknadsandelarna är trögrörliga.
Enl artikel från aug 2013 var det plötsligt Nordea som erbjöd lägst bolåneränta: http://www.svd.se/naringsliv/branscher/bank-och-fastighet/nu-har-nordea-billigast-boranta_8408976.svd
Även Nordea är alltså tydligen offensivt när det gäller den svenska bolånemarknaden.
//
Dvs i detta blogginlägg upprepas härmed rekommendationen "spekulativt köp" av Xact Bear (vars kursnivå nu alltså ligger på 136,50 kr).
Mer om bla Kenneth Rogoff som var delförfattare till ovannämnda IMF-rapport: http://en.wikipedia.org/wiki/Kenneth_Rogoff
Där står det bla att det tidigare varit debatt om räknefel i Rogoffs och Reinharts rapporter, vilket skulle kullkasta deras slutsatser.
Enl Wikipedia:
In April 2013, Rogoff was at the centre of worldwide attention with Carmen Reinhart (coauthor of the book This Time is Different) when their widely cited study "Growth in a Time of Debt" was shown to contain computation errors which critics claim undermine its central thesis that too much debt causes recession.
An analysis by Herndon, Ash and Pollin argued that "coding errors, selective exclusion of available data, and unconventional weighting of summary statistics lead to serious errors that inaccurately represent the relationship between public debt and GDP growth among 20 advanced economies in the post-war period."
Their calculations demonstrated that high debt countries grew at 2.2 percent, rather than the −0.1 percent figure initially cited by Reinhart and Rogoff.
Men Rogoff och Reinhart kom med motargument:
Rogoff and Reinhart claimed that their fundamental conclusions were accurate, despite the errors, and after correcting the coding errors detected by their critics.
Further papers by Rogoff and Reinhart, and the International Monetary Fund, which were not found to contain similar errors, reached conclusions similar to the initial paper.
The subject remains controversial, because of the political ramifications of the research, though in Rogoff and Reinhart's words "[t]he politically charged discussion ... has falsely equated our finding of a negative association between debt and growth with an unambiguous call for austerity."
Dvs enl Rogoff och Reinhart har debatten blivit politiskt laddad eftersom man tolkat det som att den höga skuldsättningens lägre ekonomiska tillväxt kräver återhållsamhet och stora besparingar.
Men enl Rogoff/Reinhart själva är det inte nödvändigtvis så att hög skuldsättning som enda alternativ kräver återhållsamhet och stora besparingar.
Videoklipp upplagt 20 dec 2013 på Youtube där Rogoff intervjuas på amerikanska tv-kanalen CNBC:
• Del 1 (19 min 48 sek): http://www.youtube.com/watch?v=H64XbJ-qbwA (19 min 48 sek)
Rogoff-intervjun börjar 5 min 18 sek in i del 1.
• Del 2 (5 min 39 sek): http://www.youtube.com/watch?v=qTa_sBVjYqc
Han kommenterar där bla amerikanska centralbanken Feds beslut att börja minska ner på sina stora stimulansåtgärder osv.
Ett särskilt orosmoln är om de stora statsskulderna i många länder i världen kan orsaka kommande oro på finansmarknaderna och börsnedgångar.
Länder i världen med högst statsskuld i relation till den årliga bruttonationalprodukten per land:
Japan 212%
Grekland 157%
Italien 127%
Portugal 124%
Irland 117%
USA 102%
Belgien 100%
Singapore 98%
Euro-länderna 91%
Frankrike 90%
Storbritannien 89%
Spanien 86%
Kanada 85%
Tyskland 81%
Egypten 80%
Israel 74%
Österrike 74%
Holland 71%
Indien 68%
Brasilien 65%
Polen 56%
Finland 54%
Malaysia 53%
Pakistan 50%
Venezuela 49%
Tjeckien 46%
Danmark 45%
Thailand 44%
Argentina 43%
Mexiko 43%
Taiwan 42%
Filippinerna 40%
Sydafrika 40%
Sverige 38%
http://www.tradingeconomics.com/
Tex banken SEB:s chefsekonom Robert Bergquist i ett uttalande i Affärsvärlden feb 2013:
Världen befinner sig i ett gigantiskt experiment.
Centralbanker låter sina balansräkningar växa något vi aldrig sett tidigare och vet konsekvenserna av.
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3639414.ece
Det uttalandet har väl att göra med att reaktionen på den globala finanskrisen 2008/2009 blev att många länder (via sina centralbanker) inledde stora ekonomiska stimulansåtgärder för att mota krisen.
Förenklat gick stimulansåtgärderna ut på att ösa pengar över länderna genom ökningar av penningmängden i respektive land.
Tex fick har amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke fått smeknamnet "helikopter-Ben" för att han förespråkar krisåtgärder i form av att typ hälla pengar över landet från en helikopter.
Men även om det kan ge kortsiktigt positiva effekter på ekonomin, blir effekten långsiktigt att länderna blir sittande med stora statsskulder vilket hämmar den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.
//Edit: Bernanke fick i själva verket smeknamnet "helikopter-Ben" långt innan han blev centralbankschef och vid en hänvisning till ett uttalande av amerikanska ekonomen Milton Friedman.
Enl Wikipedia:
In 2002, following coverage of concerns about deflation in the business news, Bernanke gave a speech about the topic.
In that speech, he mentioned that the government in a fiat money system owns the physical means of creating money.
Control of the money supply implies that the government can always avoid deflation by simply issuing more money.
_He said "The U.S. government has a technology, called a printing press (or today, its electronic equivalent), that allows it to produce as many U.S. dollars as it wishes at no cost."
He referred to a statement made by Milton Friedman about using a "helicopter drop" of money into the economy to fight deflation._
Bernanke's critics have since referred to him as "Helicopter Ben" or to his "helicopter printing press."
In a footnote to his speech, Bernanke noted that "people know that inflation erodes the real value of the government's debt and, therefore, that it is in the interest of the government to create some inflation."
http://en.wikipedia.org/wiki/Ben_Bernanke
Dvs Bernankes argument verkar vara att den ökade skuldsättningen av helikopter-strategin ej gör något eftersom de negativa effekterna av det äts upp av stigande inflation.
Milton Friedman vann Nobelpris i ekonomi år 1976.
Wikipedia om hans helikopter-uttalande:
Friedman was the main proponent of the monetarist school of economics.
He maintained that there is a close and stable association between price inflation and the money supply, mainly that price inflation should be regulated with monetary deflation and price deflation with monetary inflation.
He famously quipped that price deflation can be fought by "dropping money out of a helicopter."
http://en.wikipedia.org/wiki/Milton_Friedman
//
//Tillägg 4 jan 2014
Den höga skuldsättningen i världen pareras nu av att centralbankernas stimulansåtgärder (ökade penningmängder) gör att tillgångspriser (dvs priser på aktier, fastigheter, bostäder etc) skjuter i höjden.
Men negativt att pengarna i mindre utsträckning verkar innebära positiva effekter på den verkliga konjunkturen och långsiktigt konstruktiva investeringar i ekonomin.
Dvs risk för att stimulansåtgärderna en dag upphör (eller att åtgärderna helt enkelt inte längre förmår "hålla igång" kedjebrevet) och att det leder till att prisbubblor i aktier och fastigheter etc spricker.
Då sitter man där med de stora skulderna men utan tillgångsvärden.
//
//Tillägg 8 jan 2013
Militär oro i världen kan leda till börsnedgång.
Bla om Nordkorea på sistone:
Från 1 jan 2014:
Kim Jong-Un varnar för en ’massiv kärnvapenkatastrof’
_Kim Jong-Un ringde in 2014 med nya hot.
I sitt nyårstal varnade diktatorn för en ”massiv kärnvapenkatastrof” på den koreanska halvön.
Och höjde ett varningens finger mot USA._
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18106412.ab
Från 8 jan 2014:
USA ska skicka fler soldater till Sydkorea
USA ska skicka ytterligare 800 soldater till Sydkorea på grund av de båda allierade ländernas oro över den nordkoreanska regimens stabilitet sedan dess ledare Kim Jong-Un nyligen lät avrätta sin ingifte farbror Jang Song-Thaek.
http://www.expressen.se/nyheter/usa-ska-skicka-fler-soldater-till-sydkorea/
Dessutom är tydligen Finlands ekonomi svag (enl artikel i Dagens Industri 8 jan 2014):
Varningen: Finland riskerar bli som Italien
Finland riskerar Italien-nivåer på statsskulden om landet inte drar åt svångremmen ordentligt.
Varningen kommer från centralbanken Finlands Bank.
http://www.di.se/artiklar/2014/1/7/varningen-finland-riskerar-bli-som-italien/?qr=i-dag
Och hög skuldsättning bland hushållen i Danmark:
Danish households owe their creditors 321 percent of disposable incomes, according to the Organization for Economic Cooperation and Development.
http://www.swedishwire.com/nordic/19238-denmarks-321-debt-burden-no-serious-threat-
Dvs de danska hushållens skuldnivå uppgår till över 300% av hushållens årliga disponibla inkomster.
Den artikeln på Swedishwire.com är baserad på följande artikel från Bloomberg.com:
Danish households owe their creditors 321 percent of disposable incomes, according to the Organization for Economic Cooperation and Development.
That’s the highest ratio in the world and a level that’s prompted warnings from both the OECD and the International Monetary Fund to rein in borrowing.
Men samtidigt i artikeln:
Danish authorities have argued that households aren’t at risk thanks to high pension and household equity levels.
//
- - -
Skala för aktie-rekommendationer i denna blogg:
• "Köpläge": En aktie som för tillfället är särskilt köpvärd just nu av någon specifik anledning som väntas leda till kursuppgång inom en ganska snar framtid (typ inom 0,5-1 år).
• "Kortsiktigt köp": En aktie som har goda skäl att utvecklas väl på kort sikt (typ inom de närmaste månaderna), även om man inte vet hur det kommer att bli på lång sikt.
• "Långsiktigt köp": En aktie som i och för sig kanske inte verkar särskilt billig just nu, men att bolaget har så långsiktigt goda förutsättningar och framtidsutsikter att aktien ändå är ett bra köp i dagsläget eftersom den därmed lär ge en god värdeökning på lång sikt (dvs på typ 3-5 års sikt).
• "Spekulativt köp": En aktie som vid köp till gällande börskurs har stor potential till kursuppgång, samtidigt som risknivån är hög vilket i värsta fall kan leda till stor kursnedgång. Man bör alltså ej ha en stor del av hela aktieportföljen i en sådan aktie.
• "Fullvärderad": En aktie i ett bolag som i och för sig kan gå bra, men att aktien är värderad på en nivå som inte verkar ge utrymme för särskilt mycket kursuppgång.
• "Sälj": En aktie som man inte bör äga eftersom den tex är övervärderad med hänsyn till bolagets förutsättningar.
Utgångspunkten är att givna rekommendationer här är långsiktiga och kan utvärderas först efter tex tidigast 1-2 års tid (förutom rekommendationen "kortsiktigt köp"). Dvs avsikten är inte att ge vägledning om utvecklingen på kort sikt för en akties börskurs (förutom rekommendationen "kortsiktigt köp").
Aktieinvesteringar innebär en risk för att ett aktieinnehav i värsta fall kan/strongpp bli helt värdelöst.
Enligt den vetenskapliga finansteorin är (förenklat sett) all information redan inbakad i alla börskurser. Därmed ger alla aktier (vid rådande börskurs) den förväntade framtida avkastning som är motiverad med hänsyn till aktiens risk, vilket i så fall gör det meningslöst att försöka plocka ut köpvärda (eller säljvärda) aktier. Enligt teorin är istället en indexfond alltid att föredra: http://www.redeye.se/aktiebloggen/en-indexfond-det-enda-rationella
Det är ej säkert att blogginlägget har tagit upp alla aspekter som är relevanta för bedömningen av den aktie som blogginlägget handlar om. Och de aspekter som tas upp i blogginlägget kan ha feltolkats.
"Käpphästar" i denna blogg bla:
1) Fundamental aktieanalys vs teknisk aktieanalys
På lång sikt är fundamental aktieanalys det enda relevanta för att bedöma om en aktie är köpvärd eller ej, dvs förenklat; den ekonomiska utvecklingen för ett börsbolags verksamhet och hur bolagets aktie värderas i förhållande till den ekonomiska utvecklingen mm.
Enl den finansiella vetenskapen går det inte att i längden bli rik på så kallad teknisk aktieanalys, dvs att spå framtida börskurser utifrån diagram för historiska börskurser etc.
Det har även visat sig i vetenskapliga studier.
Man kan tjäna pengar på teknisk aktieanalys några enstaka gånger, men därefter kommer man förr eller senare att göra förlustaffärer vilket gör den analysmetoden meningslös.
Inte heller fundamentalanalys ger vinst varje gång, men här är i varje fall uppfattningen att den i längden ger klart bättre resultat för aktieinvesteringar än teknisk analys.
Och rent logiskt borde även fundamentalanalys vara det enda som fungerar långsiktigt eftersom det bara är den som är underbyggd av rimliga resonemang jämfört med teknisk analys.
2) Aktieutdelningar
Aktieutdelningar och nivån på dem anses här vara irrelevanta i sig för bedömning av om en aktie är köpvärd eller ej.
Aktieutdelningar är ju bara som att man har 1 000 kr på banken och gör ett uttag på 100 kr. Man blir inte rikare för det utan har ändå bara 1 000 kr (fast 100 kr kontant och 900 kr kvar på banken).
Allt annat lika bör en aktiekurs falla med lika mycket som aktieutdelningen när aktieutdelningen avskiljs från börskursen.
Däremot kan aktieutdelningen indikera att bolaget är lönsamt och genererar bra resultat per aktie och räknar med en fortsatt god utveckling för resultatet per aktie, men då är aktieutdelningen bara en sekundäreffekt av det.
Det enda relevanta för bedömning av om en aktie är köpvärd eller ej anses här vara hur mycket pengar ett bolag genererar (och väntas generera de kommande åren) i sin löpande verksamhet (mätt förenklat som tex resultat per aktie), och hur börskursen ligger i förhållande till det.
Sätter man in pengar på bankkonto vet man alltid säkert (förhoppningsvis) att man får tillbaka insatta pengar plus ränta (även om räntan är låg) när man vill ta ut pengarna.
Köper man en aktie för att få aktieutdelning tar man alltid en risk för att börskursen står lägre när man senare vill sälja aktien.
Dvs det är inte säkert att man får tillbaka insatta pengar när man köper en aktie.
Dessutom får man ju (normalt) betala 30% skatt på erhållna aktieutdelningar, vilket snarare i sig gör det till en nackdel med aktier som ger hög aktieutdelning.
3) Immateriella tillgångar
Många börsbolag har mycket "luft" i sina balansräkningar i form av abstrakta så kallade immateriella tillgångar (immateriella anläggningstillgångar) bokförda till stora belopp bland tillgångarna i balansräkningen.
Ofta kan de immateriella tillgångarna ha uppstått tex om ett bolag köpt ett annat bolag dyrt (dvs för ett pris som överstiger det köpta bolagets bokförda tillgångsvärden), eller om ett bolag bokför utvecklingskostnader som en tillgång som belastar resultatet utspritt över flera år i form av årliga avskrivningar.
Om ett bolag börjar gå dåligt finns risk för att det bokförda värdet på de immateriella tillgångarna måste skrivas ned. Och det kan då bli stora nedskrivningar eftersom många bolag har stora immateriella tillgångar.
Nedskrivningarna ger en negativ resultateffekt med samma belopp som även minskar bolagets egna kapital med lika mycket (allt annat lika).
Med de stora nedskrivningar det därmed lätt kan bli, kan det mesta eller hela ett bolags egna kapital därigenom raderas ut (och ev till och med bli negativt) vilket gör att bolaget omgående måste få kapitaltillskott från aktieägarna för att överleva.
Sådana kapitaltillskott erhålls då oftast genom att bolaget säljer ut nya aktier till aktieägarna via nyemission, vilket då brukar försämra börskursens dåliga utveckling ytterligare.
Dvs stora immateriella tillgångar i ett bolags balansräkning innebär en förhöjd risknivå i bolagets aktie.
I detta blogginlägg blev alltså rekommendationen "spekulativt köp" för andelar i Handelsbankens fond Xact Bear vid rådande kurs 136,50 kr (slutkursen fre 3 jan 2014).