Nasdaq-0.07%
Stockholm
-0.19%
-0.19%
| Bolag | Epicept |
| Rek. | Köp |
| Kurs vid analys | 11.50 |
| Aktuell Kurs | 1.28 |
| Förändring | -88.9% |
Det krävs mer än ett bra preparat för att lyckas kommersiellt som forskningsbolag. Epicepts ledning, med vd Jack V. Talley. har misslyckats med att kapitalisera på framgången med Ceplene och det står aktieägarna dyrt.
Epicept genomför en ny finansieringsrunda, efter många liknande turer de senaste två åren. För att förstå betydelsen av den kapitalinjektion som nu genomförts bör man nog blicka lite bakåt.
Historien om Epicept är lite som sagan om krukan med guld vid regnbågens slut. Den är lika lockande som seglivad, men ack så svår att nå och var gång den känns nära flyttas den ett steg bortåt.
Epicept har sina rötter i det gamla forskningsbolaget Maxim. Under 90-talet utvecklade detta cancerpreparatet Maxamine, och i december 2000 stod bolaget inför ett potentiellt genombrott. Aktien handlades kring 80 dollar per aktie inför ett beslut från amerikanska läkemedelsverket FDA och det föreföll vara formsak att svenska Maxim skulle få godkänt för ett cancerpreparat, en modern milstolpe inom svensk läkemedelsutveckling.
Men det blev avslag och aktien föll som en blyballong på FDA:s negativa besked. Anledningen var att bolaget behövde göra en förnyad studie, och det är dyrt. Aktien gick kräftgång och nådde så lågt som 2 dollar per aktie år 2000.
Men något som investerare i bolag verksamma inom läkemedelsforskning ofta underskattar är att studier är experiment samtidigt som risken är hög. Ett avslag betyder dock inte alltid att preparatet inte fungerar eller har dålig säkerhetsprofil. Det kan vara så enkelt som att det behövs mer data för att validera effekt och säkerhet.
Maxim återuppstod som Epicept och Maxamine döptes om till Ceplene. Ett ytterligare bakslag kom strax före påsk 2008 när den europeiska läkemedelsmyndigheten avslog registreringsansökan.
För knappt två år sedan, den 25 juli 2008, kom dock genombrottet då Ceplenes registeringsansökan äntligen fick ja, dock i Europa denna gång.
Detta torde alltså vara en solskenshistoria, då preparatet mot alla odds passerat nålsögat i Europa och det finns chans för godkännande i USA nästa år. Men av detta har inte mycket märkts i kursen och anledningen är att den utdragna processen med nya studier och registreringsansökan ansträngt bolagets finanser till det yttersta.
Tiden sedan godkännandet i Europa har inte inneburit ett lyft för bolaget, utan tvärtom blivit en prövning för aktieägarna. Året som följde innebar inte färre än tre kapitaltillskott på ett år. En private placement och två emissioner för att skapa kortsiktig finansiering tills en partner var funnen. Och det tog tid, mycket längre tid än man med fog kunnat anta.
Detta dröjsmål innebar ytterligare problem för bolagets finanser. Först i januari 2010 kunde Epicept äntligen knyta ett partneravtal och det gav en injektion till kursen men skapade också nya frågetecken.
Avtalet med Meda innebar en låg så kallad up front betalning, på 3 miljoner dollar, samt ytterligare ersättning, så kallad milestone, när Ceplene lanseras på en europeisk huvudmarknad. Det stora värdet i avtalet var dock ersättnignar när Ceplene når vissa förutbestämda försljningsnivåer samt försäljningsroyalties.
Konstruktionen med en låg fast ersättning och en hög rörlig kunde diskuteras. På den positiva sidan indikerar det förtroende hos ledningen för produktens potential men det negativa är att det innebär ökad risk.
Med facit i hand kan man konstatera att än en gång har ledningens omdöme eller förmåga inte varit hundraprocentigt. Med en svag balansräkning var det en kamp mot klockan att hinna lansera preparatet och ytterligare en nyemission har hängt i luften.
Nu blev det en så kallad private placement i form av 6,1 miljoner aktier till kursen 1,1 dollar samt, utöver dessa, 10,5 miljoner warranter på ett- respektive fem års sikt med lösenpris 1,57 dollar. Vidare finns en återköpsklausul för de kortsiktiga warranterna (6,1 miljoner) om aktiekursen överstiger 2 dollar.
Avtalet känns inte särskilt förmånligt. De nyemitterade aktierna sätts med en rejäl rabatt mot aktuell kurs, omkring 30 procent, på en redan nedtryckt kursnivå. Det är dåligt.
Warranterna är lite mer svårbedömda, å ena sidan ger de potentiellt mindre utspädning, å andra sidan ger det mindre stadga åt kursen än en ökning av aktiekapitalet då det öppnar för blankning (om man får tag på aktier vill säga).
Utspädningen av programmet blir dock mindre än 14 procent så måndagens kursreaktion med ett ras på över 30 procent ser ut som en överreaktion. Helt klart är att det indikerar ett ytterligare ras i förtroendet för bolaget, från en redan låg nivå. Som investerare står man nu inte så långt ifrån kursnivåerna, inklusive utspädning- och sammanläggning av aktier, för tiden innan Ceplene fick godkänt av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA.
Historiken avskräcker och det finns ett antal lärdomar i denna historia. Dels ska man inte underskatta risken i forskningsbolag, även hos de med långt framskriden forskning, dels ska man definitivt inte underskatta risken i bolag med få, eller rentav enkom ett bärande preparat.
De många strategiska felskären gör att man blir lätt utmattad och det drar mot en negativ inställning till aktien. Men till en kurs under 8 kronor per aktie är Epicept billigt.
Dels kan det bli ett godkännande för Ceplene i USA, dels finns en hel del potential i bolagets smärtpreparat NP-1 i fas-II. Med en kurs åter i närheten av vad den var vid vår första köprekommendation 2008 kanske det är läge att använda samma rekommendation, nämligen att det åter kan vara årets lottsedel?
Epicept är ju bolaget där allt bevisligen kan hända. Det är svårt, efter alla besvikelser, att vara positiv men Ceplene är ett registrerat preparat och nu är finansieringen säkrad för återstoden av året samtidigt som det finns ett potentiellt bra nyhetsflöde kring NP-1 som hägrar på kort sikt. Vi behåller vår köprekommendation och tar åter ett varv efter krukan med guld.
