Sälj av rätt skäl

Tråkigt nog är det de som dessa aktörer förhoppningsvis värnar om som står som förlorarna i debaclet. När förvaltarna slog på stora moraltrumman i samband de hypotetiska oegentligheter som förekommit i samband med bolagets verksamhet i Sudan och Etiopien och där Folksam sedermera ville ha en oberoende utredning av dito. Trots att en intern undersökning redan var initierad, undrar man hur tankegångarna gick. Min tes är att det sannolikt gått ut på att plocka lätta politiska poäng i ett fall man från början redan väl kände till eventuella skavanker. För någon som arbetar med aktieförvaltning kan det inte komma som några nyheter att familjen Lundin inte är främmande för att gå in länder där andra tvekar, ändå verkar det just som så. Att det politiska klimatet i dessa regioner är en utmaning säger sig självt, att Lundinarna i två generationer manövrerat sig genom den snåriga banan på ett nästintill fläckfritt sätt borde vara bevis nog på att de gör sitt yppersta för att sköta relationerna på hederligt vis och hade de inte gjort det skulle vi sannolikt inte se i närheten av samma förmögenhetsskapande i sfärens bolag. Jag tänker inte gå in på sakfrågan då jag räknar med att den interna utredningen tar hand om det. Men hade de som på allvar velat ha en granskning istället begärt en särskild granskningsman. Vilket i sig bara hade krävt 10 procent (22 procent röstade med ett förslag om en oberoende utredning). Men de bestämde sig för att inte gå den vägen vilket skvallrar om att de inte var särskilt angelägna om granskningen i sig.

Att ha agendan att skapa en profilering som ansvarsfull ägare och då, om än i teorin, är det någorlunda logiskt att agera som de inblandade parterna har gjort. De utnyttjar den offentliga uppmärksamheten som ett medel för att nå ut med sitt budskap om att man är just en ansvarsfull ägare. Ironiskt nog är det precis det man inte är då mediala cirkusen som drogs igång i samband med att frågan väcktes sänkte Lundin Petroleums börsvärde samtidigt som egna aktier såldes. För vem tas det egentligen ansvar för? Det verkar knappast vara för kunderna. Föga förvånande släppte kurspressen lagom till att alla aktier hade sålts och således har Lundin Petroleum sedan början på sommaren, då diskussionen först uppkom, presterat bättre än börsen i sin helhet. Vidare politiska dimensioner kan knappast heller underskattas då det i samband med att frågan var aktuell i medierna parallellt skrevs spaltmeter om Martin Schibbye och Johan Perssons fängelsevistelse i Etiopien.

Ett ansvarsfullt ägande gentemot sina egna kunder hade istället inneburit att en försäljningsprocess i det tysta initierats så fort det stått klart att styrelsen inte ämnade uppfylla nämnda krav. Alternativt att ägaren, i och med att Lundins strategi är allt annat än okänd, från början hade avstått från att investera. Ett tredje alternativ hade varit att sitta kvar och förhoppningsvis kunna utöva någon form av inflytande för att påverka verksamhet dit man själv avser.

Men ibland vill man ju bara vända kappan åt det håll vinden blåser.

Krönikan publicerades ursprungligen i Redeyes börstidning Trends.