Så börjar en lågkonjunktur

Med kuslig precision i dramaturgin har det senaste halvårets artiklar, inte bara i affärspressen, utan även i dags- och kvällspressen, lett fram till ungefär samma panikartade slutsats: tyvärr, nu är det roliga slut för den här gången. Här kommer lågkonjunkturen, och med fart dessutom. Som det brukar vara. Så på med hjälmen och in med bettskenan.

Visserligen är det i vanlig ordning motstridiga signaler. Gapet mellan vad analytikerna säger och vad investerarna gör är just nu gigantiskt, liksom mellan börsens manodepressiva konjunktursyn och industrins egna prognoser. Börsen har diskonterat in en ganska rejäl recession, medan analytiker och industri visserligen pratar om avkylning, mellanlandning och delvis nedreviderade prognoser - men i huvudsak en fortsatt stark världskonjunktur.

På plussidan de senaste dagarna har vi en godkänd rapport från Investor, Nokia bättre än väntat samt den största sänkningen av styrräntan på 25 år i USA. Men samtidigt kan man argumentera för att en sådan kraftfull räntesänkning har ett litet ängsligt drag över sig, för att inte säga en doft av panik. Hur illa ställt är det i USA egentligen? Till och med investerarlegenden George Soros varnar nu för en global kris som ett resultat av en övertro på det finansiella systemet.

Som ett litet exportland sitter Sverige såklart i knäet på den internationella konjunkturen. Och en recession i USA i kombination med en fallande dollar kommer att ställa till det för många av våra svenska exportföretag. Så även här har oron fått fäste och serotoninnivåerna hos börs-VD:arna börjat sjunka. Kanske är det Västsvenska Handelskammarens VD Anders Källström som bäst beskriver konjunkturläget och förväntningarna med formuleringen "en sakta framväxande pessimism".

I vanlig ordning får vi uthärda fram till boksluten. Och denna gång ligger svaret i ännu större utsträckning i texten, snarare än i siffrorna. Marknaden vill inte bara se godkända siffror för 2007 utan även läsa några lugnande ord om framtiden. Men om börsbolagen rapporterar enligt förväntningarna och orderböckerna är fulla, är tiden övermogen för en rejäl resa upp i värderingarna. Vinstvärderingen är nämligen mycket låg. Investmentfirman Lehman Brothers hävdar att de globala p/e-talen är de lägsta man har sett på 30 år.

Men, så har vi det här med förväntningar som stökar till det. Konjunkturen följer ingen given logaritm, utan lever i allra högsta grad ett eget liv. Och det som bär upp den tunna is vi alla verkar stå på för tillfället är konsumtion. President Bush har lagt ett finanspolitiskt förslag för att öka köpkraften hos den amerikanska konsumenten. Mer pengar i plånboken och lägre räntor så att de som har lånat för mycket ska klara sig och andra ska kunna fortsätta låna för att konsumera. Allt för att undvika det som alla är livrädda för: recession. En filosofisk iakttagelse som lätt infinner sig är såklart att innan konsumerade vi för att vi behövde saker, numera konsumerar vi för att alla ska ha jobb.

Men de dynamiska effekterna av konsumenternas förväntningar ska inte underskattas. Förväntningar blir lätt en självuppfyllande profetia. Keynes beskriver fenomenet i The General Theory of Employment, Interest and Money där han ägnar ett helt kapitel åt hur förväntningar påverkar börsen och ekonomin i övrigt. Robert E. Lucas fick 1995 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för denna tanke. Även vår egen Gunnar Myrdal som 1974 belönades med samma pris lämnade flera viktiga bidrag till den så kallade Stockholmsskolan inom nationalekonomin, bland annat genom att betona hur förväntningar påverkar konjunkturer.

Följande kända och enkla historia visar dilemmat. En äldre man sålde korv i ett korvstånd utanför en svensk småstad. Men det var inte vilket korvstånd som helst. Folk körde miltals för att handla av den gamle mannen, och så hade det varit så länge alla kunde minnas. En dag kom mannens son hem på besök. Han läste på Universitetet i Staden och kunde det mesta om sådant som var viktigt.

Sonen kastar en blick på faderns korvstånd och utbrister: "Herregud, pappa, vet du inte om att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Du måste skära ner på dina kostnader. Minska dina reklamutgifter och avboka vägskylt¬arna. Se till att dina leverantörer ordnar fram billigare korvar och bröd. Du måste skära ner för att överleva den här lågkonjunkturen!"

Fadern tackade varmt sin son och eftersom han visste hur kunnig sonen var betvivlade han inte hans ord. Skyltarna togs ner, bara de enklaste råvarorna användes och korvståndet stängdes två timmar tidig¬are på kvällen för att spara. Två månader senare kommer sonen hem igen och frågar fadern hur affärerna går.

Fadern tittar ut från sitt öde gatukök på bilarna som nu visslar förbi utan att stanna, suckar och vänder sig till sonen, "Min son, du hade rätt. Det var ju makalöst vilken konjunkturnedgång vi fick."

» Läs fler krönikor - klicka här.