En ny Svarte Petter

2008-01-30 13:18, Edited at: 2010-06-11 11:04

Den amerikanska bankkrisen, orsakad av de lömskt inpackade och dessutom kanske ett flertal gånger ompaketerade s.k. subprimelånen - från början ”en rent amerikansk angelägenhet av mindre format” - har som ringar på vattnet spritt sig till den övriga världens finansiella system, där den vid det här laget så omtalade Svarte Petter fortsätter att sticka upp huvudet lite här och var i form av fler och fler krisande storbanker med ny panik på börserna till följd. Förtroendet för hela banksystemet har successivt underminerats, och ingen vet ännu vilka de yttersta konsekvenserna blir.

Mitt i all recessionsångest och oro för en avtagande amerikansk konsumtion dök så Svarte Petter upp huvudet igen förra veckoslutet. Den här gången inte i form av något hittills dolt subprimelån utan i gestalt av en ung derivathandlare på den franska storbanken Société Générale. I braskande nyhetsrubriker avslöjades hans osannolika svindlerier. Den 31-årige Jérome Kerviel har spekulerat bort en summa motsvarande drygt 46 miljarder kronor i terminsaffärer, främst på den tyska börsen. Till följd av detta får banken sin kreditvärdighet sänkt och måste be sina ägare om mer pengar i en stor nyemission för att rädda sig från konkurs - om den inte dessförinnan hinner uppslukas av någon annan bank.

En ensam handlare har alltså lyckats med bedriften att närapå sänka Frankrikes tredje största bank, som dessutom räknas som en av pelarna i den franska bankvärlden med stort internationellt engagemang.

Nick Leason, som lyckades få den anrika brittiska Barings Bank på fall, har fått sin överman. Leason spekulerade bort ”bara” motsvarande fyra miljarder kronor, medan den unge fransmannen på Société Générale lyckats spekulera bort mer än det tiodubbla. En ”bragd” som torde skänka honom en plats i Guinness Rekordbok som upphovsman till vad som redan betecknas som finanshistoriens största bedrägeri av en enskild person.

Han har näst intill lynchats i medierna, men redan blivit något av en hjälte på nätet. På Facebook där han lagt ut sitt curriculum vitae har han redan fått en fan club som snabbt ökar och bloggare hyllar honom som "finansvärldens Che Guevara". Det lär t.o.m. ha bildats en växande grupp beundrare som anser att Kerviel skall ha 2008 års ekonomipris!

De senaste kommentarerna i pressen tycks peka på att svindlerierna på Société Générale i själva verket pågått i över ett år. Kerviel spekulerade i uppgång på DAX-börsen, köpte tyska optioner och stöttade med påhittade motaffärer, en nog så lönsam strategi ända fram till januari i år då den amerikanska bolånekrisen gjorde sig gällande igen och börskurserna rasade. Hans stora misstag då var att han inte bytte strategi och i stället spekulerade i nedgång.

Kerviels affärer har som sagt pågått i det tysta utan att några centralbanker eller bankinspektionsmyndigheter anat oråd. Globaliseringen har skapat en anonym miljö där miljarderna sekundsnabbt skyfflas runt i form av alltmer komplicerade värdepapper som ständigt byter ägare. I skydd av denna anonymitet är det relativt lätt för en smart bedragare som är väl insatt i ”systemet” att begå bankbedrägerier. (Kerviel sägs vara specialist på bankoperationer och ekonomiska kontrollsystem tack vare att han tidigare arbetat på backoffice).

Visserligen har börshandlare i hela Europa en längre tid anat att någon storhandlare låg inne och köpte på den tyska börsen, särskilt som den vid årsskiftet låg på plus medan de flesta övriga Europabörser hamnade på minus. Man trodde att någon stor institution eller kanske någon av arabländernas statliga investeringsfonder låg bakom.

Att inte den tyska finansinspektionen märkt att något var i görningen när Kerviel hösten 2007 byggde upp sina positioner är synnerligen anmärkningsvärt. För att åstadkomma förluster på över 46 miljarder måste handlarens positioner ha omfattat hundratals miljarder enligt expertisen.

Kerviels svindlerier har fått oanade konsekvenser. Det misstänks att det i själva verket var hans affärer som bidrog till Frankfurtbörsens framgångar förra året, men också att den drabbades hårdare av januari månads börsfall. Det tilltagande tyska börsraset förra veckan berodde för övrigt på Société Générales snabba avveckling av Kerviels positioner utan förvarning eller handelsstopp (man hemlighöll det hela tills man var klar med utförsäljningarna), vilket också drog med sig övriga börser i fallet, också de asiatiska. Allt detta bidrog till att Federal Reserve ingrep redan före nästa schemalagda räntemöte med en oväntat stor räntesänkning på tre kvarts procent.

Det har alltså uppdagats att det också finns andra hot mot världens finansiella institutioner än de lömska subprimelånen. Många ställer sig nu frågan: Vilka tickande bomber finns det bland andra banker och finansinstitut?

Société Générales derivathandel ansågs vara en av de allra säkraste och mest utvecklade, och banken har fått många utmärkelser. Trots detta kunde ändå en enda ensam handlare i det fördolda ostört ägna sig åt att driva banken till ruinens brant.

Kerviels bedrägerier kunde inte ha kommit vid en olämpligare tidpunkt. För närvarande är marknaderna fullt upptagna av fruktan för en hotande amerikansk recession, och oron för att nya subprimelån skall dyka upp har ännu inte avklingat. Och så kommer som lök på laxen en ny påminnelse om de finansiella systemens sårbarhet. Förtroendet för världens banker har fått sig ytterligare en rejäl knäck. Deras utsatthet har visat sig vara långt större än vad marknaderna anat.

Vilka efterdyningar detta kommer att ge upphov till lär avslöjas den närmaste framtiden. Det återstår att se om det räcker med att Bush griper in med stödpaket eller att Bernanke försöker lugna de uppskrämda marknaderna genom räntesänkningar i allt snabbare takt. Det är fara värt att förväntningarna hela tiden skruvas upp men diskonteras lika snabbt.

Konstlade ingripanden kan säkert tillfälligt gjuta olja på vågorna, men frågan är om de kan åstadkomma en varaktig vändning på världens börser utan att man angriper en av de viktigaste orsakerna till börsoron - misstron mot banksystemet som sådant. Förtroendet för detta måste troligen först återställas och osäkerheten kring de finansiella systemen skingras innan lugnet på marknaderna kan återvända.

Men hur det skall gå till är en annan femma.

Gunnel Englund