Läkemedelsprocessen

2015-04-01 00:20, Edited at: 2015-04-01 09:38

Många nya bolag noteras på börsen med innovativa läkemedelskandidater med hopp om att revolutionera inom diverse olika områden inom medicine. Det många inte känner till är hur en sådan process går till. Jag tänkte i detta blogginlägg kortfattat redogöra för denna process.

Preklinisk forskning

Preklinisk forskning, dvs forskning i laboratoriemiljö, krävs innan en ny kemisk substans med förutsättning att bli ett läkemedel får testas på människor. Här görs omfattande forskning på olika sätt, bland annat i cellkulturer, djurförsök och dylikt. Syftet med den prekliniska forskningen är dels att säkerställa säkerheten i substansen (t.ex. att inte mössen som får substansen drabbas mer av cancer eller liknande) samt att man får ett positivt utfall vad gäller forskningsändamålet.

När datan för den prekliniska forskningen är klar måste man ansöka om att starta sin kliniska forskning på människa hos myndigheterna. Här lämnar man över viktigt dokumentation, även kallat IMPD i Europa (Investigational medicinal product dossier) eller IND (investagational new drug) i USA.

Klinisk forskning

Den kliniska forskningen består av fyra faser. Här påbörjas testarna på friska försökspersoner som ställer upp mot betalning. I takt med att de första testerna inte påvisar någon uppenbar risk ökar man antalet patienter för att studera säkerhet och effekt, något som är vitalt för att ett läkemedel ska bli godkänt.

Fas I – tolerans, farmakokinetik och farmakodynamik
Under fas I görs som sagt studierna på friska människor. Dessa studier genomförs med friska försökspersoner eller en viss patientgrupp. Fas 1 går ut på att man ska få en uppfattning på hur väl ett läkemedel tolereras av kroppen. Här följer man nog upp eventuella biverkningar, påverkan på blodbilden, elektrolyter och liknande parametrar. Detta görs under strikt kontroll, oftast på speciellt utrustade anläggningar.

I fas I studerar man också hur upptaget i kroppen ser ut, biotillgängligheten, fördelningen av läkemedelet och dess utsöndring.

Här görs dessutom vissa interaktionsstudier, där man undersöker om substanser interagerar med andra läkemedel (som man tar tillsammans med substanen).

Fas II – dosval, tolerans, farmakodynamik och effekt
I fas II studeras patienter med den sjukdom som substansen är avsedd att användas till. Denna patientgrupp är betydligt större än den i Fas I studien (100-200). Här gör man vissa liknande beräkningar som i Fas I, av hur läkemedlet tolereras och hur det påverkar kroppen.

Det huvudsakliga målet med Fas II är att avgöra vilken dos av substansen man bör använda. Därför ges olika doser till flera grupper. Baserat på effekt och biverkan väljs korrekt dos ut.

I fas II studien kan man inte med säkerhet (Statistik signifikans) avgöra om substansen är effektivt mot den sjukdom som är avsedd att behandla, men i vissa fall kan man få en god uppfattning (t.ex. Pledpharma senaste PM handlade om just detta, Fas II studie, där man fick en god uppfattning, dock ej signfikans, vilket kan bero på ”too-low-power” i de statistiska analyserna).

I fas II är det ibland uppenbart att substansen inte har tillräckligt god effekt eller har svåra biverkningar, vilket resulterar i att utvecklingen av läkemedlet avbryts.

Fas III – effekt och säkerhet på större grupper
Under fas III studeras stora grupper (upp till flera tusen) av personer/patienter i målgruppen för den framtida indikationen. Studien utförs på kliniker där det är vanligt att denna patientgrupp behandlas.

Studierna utformas på så sätt att statistisk signifikans med säkerhet kan fastställas vad gäller indikationen. Om de stora fas III-studiernas visar på klinisk effekt och acceptabel tolerans görs en ansökan till myndigheterna om godkännande av läkemedlet.

Man bör dock vara medveten om att det oftast krävs två av varandra oberoende fas III-studier med likvärdiga resultat för att läkemedlet ska godkännas av myndigheterna.

Fas IV – uppföljning, nya patientgrupper
Efter att läkemedlet godkänts och säljs på marknaden fortsätter den kliniska forskningen kring läkemedlet. Ytterligare säkerhetsdata samlas in från stora patientgrupper, ovanliga biverkningar rapporteras och nya patientgrupper som tidigare varit exkluderade kan studieras. I vissa fall görs långtidsstudier på morbiditet (vilket är centralt inom t.ex. stroke och IHD).

Detta var en kort sammanfattning om de olika processerna. Oftast tar Fas-I studien kortast tid, medan Fas-III tar längst tid. Dock köps läkemedlet oftast upp under Fas-III studierna.

För att utföra dessa kliniska prövningar krävs omfattande förberedelser, resurser och kompetens.

Hoppas ni finner detta givande! Kommer inom kort med en uppdatering på en mycket köpvärd aktie.

Jonsv