Wir sind Europäer!

Enade vi stå, söndrade vi falla! Veckans chock på finansmarknaderna har gett oss en insikt: Det finns inga A- och B-lag inom euron, utan vi är alla i samma lag och i samma uppförsbacke! Även europeiska länder utanför euron drabbas då t.ex. SEK har fallit de senaste dagarna.

Chocken var förstås att Tyskland inte fick sin emission fulltecknad! I måndags trodde man inte det var möjligt att Europas mest stabila ekonomi skulle ha problem att dra in pengar. Visserligen försökte de få 6 miljarder euro i onsdags, pengar som investerare skulle låsa fast i tio år till 1,90 % ränta! Det erbjudandet har jag förstås personligen svårt att se som intressant i vilket läge som helst, men nu verkar de globala obligationshandlarna tycka samma sak! Om du inte var tvingad att teckna tyska obligationer så lät du denna emission gå förbi. Det är den positiva tolkningen dvs att detta var en engångshändelse.

Den mer realistiska tolkningen är att obligationshandlare nu helt enkelt har tröttnat på politikernas löften! Nu har man istället dragit hela eurogruppen över en kam och börjat ena den europeiska obligationsmarknaden. Visserligen har vi fortfarande skillnader i räntor men det intressanta är att även EMU:s välskötta ekonomier börjar få dyrare att finansiera sig. Nu kan alltså vi (FIN, GER, HOL) inte längre peka finger åt skuldproblemen, utan nu tvingas vi själva hantera konsekvenserna av den union vi tillhör.

Det intressanta vore förstås ifall detta får tyskarna att ändra sitt benhårda motstånd mer stimulerande penningpolitik. Att ECB skulle få trycka pengar tycks vara lika omöjligt som att Sverige 1992 skulle släppa valutan fri. "Över min döda kropp" sa Carl Statsminister på den tiden. Med den utvecklingen i bakhuvudet kanske Merkel blir utrikesminister om 20 år?

Ett friare ECB sitter tyvärr långt inne i Tyskland. Jag hoppas verkligen har jag fel, men John Mauldin sade i sitt nyhetsbrev förra veckan att ECB måste trycka pengar eller gå under (Print or Perish). Vi har tyvärr kommit till det läget och som jag har tjatat i snart ett halvår - nu är det dags för politiker att bestämma sig om vägen framåt. Annars kommer nämligen finansmarknaden att göra det valet, vilket jag inte tror kommer att sluta lyckligare för oss medborgare. Oroliga finansmarknader är inget man vill uppleva alldeles för länge. De som inte redan vet det, kommer att inse hur viktiga de är för vår ekonomi - oberoende vad man tycker om enskilda aktörer.

Nästa vecka kanske vi tar ytterligare steg på vägen? På måndag ska Frankrike ha en emission och på tisdag träffas eurogruppens finansministrar. Min personliga åsikt är att vi börjar komma in på slutrakan i denna skuldkris! Vi har dock fortfarande en bit kvar till målgång och jag skulle inte avstyra möjligheten till några besvikelser under de kommande veckorna. Är det något EU-politiker har lyckats med i höst så är det att ge otydliga besked och fullständigt slarva bort implementeringen av dem! Hoppas de kommer till sans inom kort. Annars har vi snart bara en möjlighet kvar - nämligen ett krig!